Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

outnyttjade på grund av bristen på handledning av en ”vanderlärare”, som om somrarna
skulle undervisa i odling av foderrotfrukter och om vintern i kreatursskötsel.
Framställningen villfors och Ålands lantmannaförening beviljades för åren 1904 och
1905 3.000 mark i året (D I 10 s. 76).
Under årtiondenas gång hade det distrikt, inom vilket Hushållningssällskapet kunde
verka med stöd av statsmedel, småningom krympt så att det år 1905 omfattade endast
Åbo och Björneborgs län och även här verkade vid sidan av sällskapet tre finskspråkiga
sällskap. Detta år ville Jordbruksexpeditionen åstadkomma en klar gränsdragning inom
länet och anmodade Lantbruksstyrelsen att – efter att ha hört de fyra sällskapen och
Ålands lantmannaförening – inkomma med förslag till distriktsindelning. När
sällskapets bestyrelse i augusti behandlade ärendet, var magister Karlsson närvarande
som företrädare för Ålands lantmannaförening (A I 100 s. 159). Några veckor senare
beslöt styrelsen höra gillena ”under antagande likväl att ett nytt lantbrukssällskap skulle
omhänderta de åländska kommunernas intressen” (A I 100 s. 170). I september beslöt
bestyrelsen föreslå att sällskapet skulle överta de åländska ökommunerna tills det nya,
för Åland tillsatta lantbrukssällskapet hunne konstituera sig (A I 100 s. 71). Sällskapets
svar till Lantbruksstyrelsen är daterat 28.9.1905 och ingår i B I 35 s. 478).
Innan året gick ut förelåg statsmaktens besked om distriktsindelningen (D I 10 s. 104
och A I 100 s. 209). Enligt beskedet skulle sällskapets distrikt innefatta hela Ålands
härad.
Sällskapet rättade sig givetvis efter statsmaktens beslut, men på Åland väckte
beslutet missnöje. I sällskapets Årsberättelse för år 1907 (s. 5) konstaterades att
sällskapet inom Ålands kommuner utsatts för systematiskt driven motagitation och att
detta var så mycket märkligare som självverksamheten ingenstädes varit så liten som
här, medan självuppskattningen stått i motsatt förhållande härtill. I samma årsbok (s.
208–210) ingår första gången Ålands lantmannaförenings årsberättelse. Där nämnes att
förslag redan år 1904 väckts om att ombilda föreningen till ett självständigt sällskap
”Ålands landtmannaförbund” med direkt statsanslag, men trots att stadgar redan antagits
för detta sällskap hade svårigheter fördröjt planernas förverkligande. Kort därefter synes
man emellertid från Åland ha vänt sig till Lantbruksstyrelsen med begäran om ett årligt
statsanslag om 16.200 mark åt Ålands lantmannaförbund. I april 1908 behandlade
sällskapets styrelse (A I 103 s. 109) Lantbruksstyrelsens begäran om utlåtande om det
åländska anslagsyrkandet. I sitt långa avstyrkande utlåtande (B I 36 – 1908 s. 18–23)
redogjorde sällskapet för sin verksamhet på Åland och för sitt förhållande till Ålands
lantmannaförening. En av sällskapet 29.6.1908 till lantmannaföreningen riktad skrivelse
(Kopieboken s. 636) visar hur spänt förhållandet var mellan de två organisationerna.
I sin berättelse för året (Årsberättelse 1908 s. 216–218) konstaterade föreningen att
dess anhållan om direkt statsanslag avböjts av senaten och att föreningen beslutat
fortsätta sin verksamhet och hoppades på sällskapets förtroende. Sällskapet å sin sida
antecknade i sin årsberättelse (s. 5) att t.o.m. på Åland den agitation som bedrivits mot
sällskapet begynt förlora fotfäste. Lantmannaföreningens två följande årsberättelser
(Årsberättelse 1909 s. 306–308 och 1910 s. 345–349) bär likväl vittne om fortsatt
irritation.
Den 20.11.1910 daterade föreningens sekreterare, t.f. läneagronomen Lönegren ett
personligt brev till sällskapets sekreterare (D XXIV 65 – 29.12) där han talade om
föreningens tynande verksamhet och om sina fåfänga försök att få en ändring till stånd.
Sällskapets styrelse (A I 105 s. 170) fann det önskvärt att sekreteraren skulle besöka
Åland och i början av år 1911 (A I 106 s. 48) beslöts på dennes förslag att i slutet av
mars anordna lantmannadagar i Mariehamn, varvid också frågan om samarbetet skulle
137