Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

2. Bonden Anders Olsson Porkka från byn Runsjön i Östmark, utsedd till den första
finska länsmannen i Lautasalmi socken. Som bilaga ingår en med Porkkas namn
underskriven redogörelse för vad han genomgått och gjort på sitt hemman.
3. Bonden Nils Nilsson Orainen från byn Liukola eller Norra Lekvattnet i Fryksände,
utnämnd till den första länsmannen i Juvaniemi socken. Ett på svenska avfattat
syneinstrument av 14.8.1821 bifogas.
4. Bonden Daniel Haloversen - Lehmoinen från byn Rävhultet i Grue. Ett på norska
avfattat syneinstrument av 16.9.1821 bifogas.
5. Bonden Erik Nilsson Orainen från torpet Sarvilampi under byn Järvenpää eller Södra
Lekvattnet i Fryksände. Det bifogade svenska syneinstrumentet av 16.8.1821 upptar
endast namnet Olof Nilsson Orainen.
Efter att ha redogjort för de fem fall, där han ansåg att sällskapets belöning för
nyrödjargärning kunde komma i fråga, övergick Gottlund till att för eventuella åtgärder
från sällskapets sida omnämna några föredömliga björnjägare och deras bragder. Enligt
Gottlund var det finnarna man vände sig till när bygden hemsöktes av björn eller varg:
”... det första en Björn visar sig ned i bygden antingen på Svenska eller Norska sidan,
och där gör skada ibland boskapen, så ser man sig vanligtvis genast tvungen att
efterskicka en finne från fjällbygden – ofta på 15 till 20 milen, emedan gemenligen
ingen tiltror sig att försöka vildjurets mod och styrka. Finnen kommer vanligtvis ensam
eller åtföljd av en eller tvenne följeslagare, och sträcker nu den fiende till marken, som
med sin närvaro oftast försatt hela bygden i förskräckelse. Och detta gör han så om
vintern som om sommaren, utan vidare behof av folk eller handräckning. Derigenom
blir det emedlertid en möjlighet för detta folk, att fälla ett så betydligt antal Rofdjur av
alla slag, av hvilka fjällen ensamt ej engång kunde hysa fjerdedelen – hvartill den
Svenska bonden tror dem blott genom sina trollkonster gjort sig skickeliga ...”
De björnjägare Gottlund nämner är:
Pekka Huuskoinen från Rangtorpet i Dalby socken, 67 björnars bane.
Danjel Andersson Veteläinen från Tysjöberget i Grue socken, 63 björnars bane.
Ole Olsen Ryslöinen från torpet Kalgot i Grue socken, 94 björnars bane.
Johan Andersson Hakkarainen från Gårdsjöberget i Ny socken, 60 björnars bane.
Gottlund bifogade i avskrift en 13 sidor lång framställning, vilken han i september 1822
hade riktat till Patriotiska sällskapet med förslag om belöning åt de två förstnämnda.
Här skildrar han ett besök hos Huuskoinen. Likaså bifogar han i avskrift sin brevväxling
med det värmländska sällskapet (D VIII 9 s. 206 och 214). Sin långa framställning till
Finska Hushållningssällskapet avslutar Gottlund med en anhållan om att sällskapet
skulle tillställa honom några exemplar av sina på finska författade annaler och hushållsböcker
för gratis utdelning.
Denna del av framställningen var den enda som ledde till åsyftat resultat. När
Gottlunds skrivelse togs upp inom sällskapets beredningsutskott (A I 19 – BU §
1/31.10.1823) uppstod den ömtåliga frågan huruvida sällskapet kunde eller borde
utsträcka sina belöningar utom Finland. Utskottet avrådde och sällskapet följde dess råd
(A I 19 s. 38 b – P § 6/18.11.1823). Däremot föreslog utskottet att sällskapet skulle
tillställa Gottlund 100 exemplar av sina finska skrifter. Sällskapet biföll och Gottlund
underrättades om beslutet (B I 12 no 148). Av någon anledning utkvitterades skrifterna
först 30.7.1825 och då med en av Gottlund i Stockholm 14.7.1825 daterad fullmakt (D
XXIII 9).
Ilmari Heikinheimo har för sin 1933 tryckta doktorsavhandling Kaarle Aksel
Gottlund. Elämä ja toiminta I. Ensimmäinen työkausi ej utnyttjat sällskapets arkiv. Han
78