Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

1.000 riksdaler i året som avbetalning på hans skuld (D II 4 s. 11–13 o. 16–19 och D II 5
s. 24–33).
5 Böcker och Åbo brand
Böcker ville se Åbo brand som den främsta orsaken till sina svårigheter (D XXIII 19 s.
3). I själva verket hade de ju börjat växa fram redan långt tidigare och var under utredning
när branden bröt ut.
En levande skildring av den ödesdigra branden den 4–5 september 1827 och av sin
insats under den avgav Böcker 15.10.1827 (A I 22 s. 63) till Hushållningssällskapet,
som behövde en översikt av hur dess egendom påverkats av branden.
I sin verkstad tillverkade Böcker ju brandsprutor och utanför stadsgränsen hade han
sitt jordbruk. Han förfogade sålunda över både sakkunskap, utrustning, arbetsfolk och
hästar för att effektivt deltaga i släckningen och i bärgningen. Det är naturligt att han när
branden bröt ut långt borta på andra sidan ån först koncentrerade sig på att få de av
honom tillverkade sprutorna effektivt utnyttjade. Ett halvt år före brandne uppgav han
(A I 22 s. 102 b – EU § 7/24.3.1827) att han hade nära nog färdig en stor spruta, som
han räknade med att staden skulle köpa, och när han efter branden redogjorde för de
skador den vållat honom (A I 23 s. 32 – 9.5.1828) framhöll han att han väl skulle ha
kunnat bärga sin egendom, om han ej tänkt mera på att i det längsta arbeta med att få
sina sprutor insatta i kampen mot elden.
Ända till midnatt hade Böckers folk varit sysselsatt med att bekämpa elden. Då blev
det uppenbart att elden fått fäste också på sällskapets sida om ån och Böcker lät börja
bärga sällskapets lösa egendom. ”För bärgningen hade vi sedan ungefär 3/4 timme och
först under den senaste fjärdedelstimmen fingo vi biträde av mina arbetare, som
småningom samlades och hämtade mina hästar, vilka voro på bete uti en avlägsen hage.
Då sällskapets senaste flyttning sysselsatte flere personer uti tre dagar, behagade
sällskapet finna huru omöjligt det var att medhinna mera, och då av min egendom,
bestående mest av dyrbara, lätt bärjade saker (såsom t.ex. ett stort parit ost, termometrar,
en färdig kardmaskin m.m.) uppbrann för vid pass 8.000 riksdaler banko eller mer än
dubbelt mot det som av sällskapets egendom möjligen kunnat räddas, hoppas jag det jag
gjort vad mig varit möjligt ...”
Trots att Böcker vid tiden för branden var rekonvalescent bärgade han med egen hand
sällskapets arkiv. Han lyckades också sörja för bibliotekets räddning. Böcker inte bara
räddade arkivet ur lågorna. Han beredde det också en fristad på sitt ”lantställe i Ilpois
by” (A I 23 s. 4 – P § 2/15.1.1828). För att göra arkivet lättare tillgängligt för sällskapets
behov erbjöd han sig senare att bereda rum för det i sin av branden skonade stadsgård
”vid Klöstergatsändan”. Där hade också sällskapets efter branden husvilla slöjdskola fått
hyra rum. Sällskapets slöjdutskott fick bereda frågan och på dess förslag beslöt plenum
att arkivet och biblioteket skulle flyttas till Böckers gård, som också skulle bli platsen
för sällskapets sammanträden (A I 23 s. 24 – P § 6/12.4.1828). De hade efter branden
hållits i societetshuset.
Sina erfarenheter under branden försökte Böcker nyttiggöra i sin Tidning för
Landthushållare, där han också framlade grunder för värdering av brandskador (årgång
1 s. 9 och 41 samt årg. 2 s. 2).
43