Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

kritiska utlåtandet (D XXIV 14 no 372) ansågs ej giva anledning till åtgärder, då skolan
i varje fall stod inför sin omorganisation (A I 62 – St § 7/25.5 och P § 10/19.7).
Då sällskapet ännu ej i juni 1867 fått svar på sin framställning om att befrias från sin
befattning med navigationsskolan, anmodade bestyrelsen länsman Scheffer att upphyra
en lokal för skolan i Mariehamn, vilket han också gjorde (A I 62 – St § 13/19.6 och §
24/13.9 samt A I 63 – St § 15/29.9 och D XXIV 14 no 435).
Ännu våren 1868 bad von Knorring (D XXIV 15 no 154) sällskapet utverka att lärare
från navigationsskolan i Åbo skulle besöka Åland för att utexaminera fem elever där,
men sällskapet avböjde hänvisandet till att det saknade befogenhet (A I 63 – St §
4/31.3).
Sedan sällskapet av statsmakten befriats från sin befattning med skolornas inskränkte
sig sällskapet till att avgiva redogörelser för skolornas tidigare verksamhet (A I 63 – St §
2/21.2 och A I 64 – St § 3–7/5.2 och P § 8/26.2) och till att avveckla sitt ekonomiska
engagemang (A I 63 – St § 3/17.6) samt till att försöka utverka gratifikationer åt lärarna
Gröndahl och Sjögren (A I 64 – P § 8/26.2 och B I 27 no 642). Finansexpeditionen
avslog den 24.7.1869 (D I 5 no 13) framställningen gällande Sjögren, men beviljade
Gröndahl en gratifikation, som nådde henne i Nystad dit hon överflyttat (A I 64 – St §
6/26.10). Sin uppskattning av Sjögrens arbete visade sällskapet år 1866 genom att
bevilja honom sin mindre silvermedalj (A I 61 – P § 9/28.2).
På von Knorrings framställning (D XXIV 15 no 405) beslöt bestyrelsen att av
sällskapet skänkta böcker och vävstolar liksom av enskilda till skolorna givna gåvor
skulle fördelas mellan blivande sockenskolor på Åland (A I 64 – St § 21/25.3).
2.5.4.5 Skolornas finansiering
När sällskapets utskott år 1853 (A I 48 –U § 4/31.3) granskade sällskapets möjligheter
att ekonomiskt stöda von Knorrings skolprojekt kom det till att varken Ahlmans eller
Swahns fond kunde anlitas och föreslog anslag ur sällskapets enskilda fond. Vid protokolljusteringen
gjordes en reservation (A I 48 – U § 2/27.4) och i enlighet med den
beslöt plenum (A I 48 s. 7) att skolan först borde startas och ställas under sällskapets
inseende. Först därefter skulle 75 rubel utanordnas (B I 22 – 12.6.1853).
I början av år 1854 fick sällskapet ta ställning till von Knorrings ansökan om ökat
anslag. Utskottet (A I 49 – U § 2–3/15.2) förordade på fyra principiella villkor. Ett av
dem innebar att sällskapet skulle få se läsordningen för att kunna bedöma huruvida
skolan var en förberedande skriftskola eller en skola för vilken sällskapet enligt sina
stadgar kunde bevilja understöd. Trots sitt tidigare ställningstagande föreslog utskottet
nu anslag ur Ahlmans fond och plenum beviljade (A I 49 – P § 5/15.3). Från och med år
1855 till och med år 1862 beviljade sällskapet skolorna 150 rubel i året ur Ahlmans
fond.
I juni 1858 tog utskottet (AI 53 – U § 2/22.6) del av KMt:s reskript av den 9.6.1858
med svar på von Knorrings ansökan om statsanslag för de tvenne hemslöjdsskolorna och
för navigationsskolan. Skolorna beviljades från och med år 1858 gemensamt ett anslag
om 400 rubel i året att utgå tillsvidare. Anslaget ställdes till sällskapets disposition och
sällskapet ålades att årligen inberätta om anslaget fortfarande kunde anses befogat.
Genom senatens brev av den 5.3.1863 (D I 3) ökades anslaget med 500 rubel i året,
vartill kom ett engångsanslag om 300 rubel för bottenskolans grundande. Samma dag (D
I 3) beviljades ytterligare 450 rubel för amortering av tidigare skulder.
120