Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

i Sverige om liknande drivkraft för fartyg (BS 5 s. 78–83, 97 och 108 samt BS 19 –
21.8.1832).
Gabriel Nikander, som i Hushållningssällskapets arkiv har gjort sig förtrogen med
Böcker och hans medhjälpare, påpekar i ett par essäer i den 1958 tryckta samlingen
Gustaviansk politik i Finland att de första tecknen på att romantiken hade nått vårt land
märktes på 1810-talet och att den unge Böcker var påverkad av den nya strömningen.
Främst framhåller Nikander Böckers patriotism och frisinne.
En klarsynt karaktäristik av sig själv gav Böcker 1829 i ett brev till sina kreditorer,
där han talade om ”dels den enfaldiga tro på allmän god vilja, som kostat och säkert
ännu skall kosta mig så många bekymmer, dels den misskalkyl på graden av sannolikhet,
vid frågan om realiserandet av förhoppningar, som lika säkert skall följa mig
livet igenom och som har sin grund uti den absoluta omöjligheten att då man jämt lever
uti den ideala världen kunna rätt oritentera sig i den verkliga” (D II 4 s. 11).
För att göra det möjligt att fullständiga bilden av Böcker som människa må ännu
hänvisas till några privata brev med uppgifter om hans sällskapstalanger och hans
konstnärliga intressen. Hans vän Jonas Lundstedt hade hösten 1820 flyttat till Sverige
och erinrade sig i ett par brev med saknad glada kvällar i Åbo i muntra sångarbröders
lag (BS 9 s. 42 och 44). Ordvalet i breven för tankarna till Bellman. Enligt ett odaterat
brevutkast med biskop Tegnér som adressat (BS 13) hade Böcker i sin ägo haft
Bellmans luta, men avstått från den på begäran av Bellmans son. Nu önskade Böcker att
lutan skulle ses som en gåva av honom till Sverige.
Om Böckers litterära intressen vittnar också hans brevväxling med Runeberg. Han
bad denne författa en prolog till teaterhusets invigning i Åbo, men Runeberg avböjde i
ett 9.12.1838 daterat brev, övertygad om att tidsbristen skulle göra ”att försök med
prologen skulle antingen stranda halvfärdigt eller också utfalla till en fulländad
oduglighet” (BS 13 och 19). – Läsesällskapets i Åbo protokoll fördes bl.a. 8.5.1828 av
Böcker (BS 14).
Uppenbarligen försökte sig Böcker också som målare. I ett odaterat brev till sin mor,
som dog redan 1814, berättade han att han sände henne sin första oljemålning som
julklapp (BS 10). Ett vittnesbörd om Böckers konstnärliga intressen kan man måhända
se också i hans brevväxling med G.W. Finnberg(er) om stentryck av Åbo brand (BS 6 s.
33 och 36). Detsamma gäller om Böckers försök att förmå Hushållningssällskapet att
bekosta utbildningen av en finsk gosse som han 1829 träffat i Stockholm och hos vilken
man funnit en ”ovanlig fallenhet för de plastiska konster” (D II 4 s. 5).
1.3 Familjeförhållanden
För att förstå varför Böcker inte mäktade fullfölja det han såg som sin uppgift i livet
måste man känna hans brydsamma familjeförhållanden.
När Böckers bana ännu bar uppåt hade han i sitt ungkarlshushåll som tjänarinna
Charlotta Hanquist. Med henne fick han hösten 1820 en dotter. Uppenbarligen för att
undvika skandal fördes Charlotta i god tid före barnets födelse till Böckers systrar och
svåger på Tainus i Jurva. Berv till Böcker från dem och från Charlotta vittnar om hur
pinsam hans närmaste fann situationen (BS 2 s. 87, BS 8 s. 17, 35 och 55 och BS 9 s.
12).
Förbindelsen med Charlotta Hanquist ledde inte till äktenskap. Snart nog inledde
Böcker emellertid ett liknande förhållande, denna gång med Anna Catharina Cajander.
Hon sändes sommaren 1823 till S:t Petersburg för att föda sitt barn. Därefter frambar
17