Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

2 ”Fänrik Ståls män” i Finska hushållningssällskapets arkiv
Av männen i Fänrik Ståls sägner intar två en så framträdande plats i sällskapets arkiv
och skrifter att de ej i denna översikt kan avfärdas med samma slags hänvisningar som
de övriga. Den ene är Konungen, den andre Landshövdingen. De övriga upptas här i
alfabetisk följd.
Konungen
Den bild sällskapets arkiv och skrifter ger av Gustav IV Adolf har ingenting gemensamt
med nidbilden i Fänrik Ståls sägner. Han var sällskapets beskyddare och infriade i hög
grad de förhoppningar, som Franzén gett uttryck åt i sitt skaldestycke Finlands
uppodling.
Konungens välgärningar mot sällskapet finns förtecknade i arkivet band (D I 1) med
kungliga skrivelser och behandlade i sällskapets protokoll (A I 1–10) och brevböcker (B
I 1–2) från vår svenska tid liksom även i sällskapets tryckta Dagbok och Underrättelser.
En personlig kontakt med sin beskyddare fick sällskapet när denne vid sina besök i Åbo
i december 1800 (A I 3 s. 20 – P § 13/1.12.1800) och juni 1802 (A I 4 s. 135 – P §
6/1.6.1802) tog emot en 24-manna deputation av sällskapets företrädare och tillät envar
att kyssa sin hand.
Landshövdingen
Olof Wibelius satt vid protokollet när Hushållningssällskapet stiftades och han kvarstod
som sekreterare till 1.5.1800. Då valdes han till ordförande för följande halvårsperiod.
När den gick ut inträdde han i sällskapets ekonomieutskott och omvaldes var gång ända
till hösten 1802. Redan på våren det året invaldes han i det då inrättade potatisutskottet,
tillsatt för tre år. I juni 1803 utsågs han till landshövding i Savolax och Karelen med säte
i Kuopio.
När Wibelius frånträdde sin oavlönade sekreterarpost uppvaktades han på ordföranden,
överste Palmfelts förslag av en sexmanna deputation, som överlämnade två
exemplar av sällskapets medalj i silver, den ena med svensk och den andra med finsk
inskrift.
Både i sällskapets ledning och som landshövding utvecklade Wibelius en sällspord
uppslagsrikedom, vilja att verka och handlingskraft. De spår han satt i sällskapets arkiv
och skrifter kräver ett eget häfte i denna stencilserie.
Carl Johan Adlercreutz
Den betydande förmögenhet, som sällskapet erhållit genom testamenten, förräntade det
genom att bevilja lån åt enskilda. Sålunda kom det före bankernas tid att spela en viss
roll som lånekälla. I detta sammanhang skymtar Adlercreutz i sällskapets arkiv. Kort
före kriget anhåll han om att mot första inteckning i Gerknäs gård få låna 2.000–4.000
riksdaler och sällskapet beslöt att bevilja 2000 genast och resten så snart handlingarna
inkommit (A I 9 s. 101 och 53 – EU § 1/8.6 och P § 8/15.6.1807). Till medlem i
87