Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

innefattande bl.a. årligen insända berättelser om gillets verksamhet och om lantbruksförhållandena
på Åland. Något meddelande om nya stadgar fick sällskapet ej.
3.4.3 Ålands lantmannaförening, Ålands lantmannaförbund och Ålands
lantbrukssällskap
Emellertid ersattes Ålands lantbruksgille med Ålands lantmannaförening. Denna blev
bestående ända till år 1914, trots att den fick se medtävlare vid sin sida.
Husdjurskonsulenten Rosenberg nämner i sin i januari 1903 daterade verksamhetsberättelse
för året 1902 att han den 29 december hållit föredrag vid Ålands lantmannaförenings
lantmannadagar på folkhögskolan (Handlingar 1902 s. 191 och 198). Formellt
föddes föreningen först följande år. I sällskapets arkiv (D XXIV 55 – 18.2) ingår ett
protokollsutdrag med ingressen Protokoll fört vid Ålands Landtmannaförenings
konstituerande sammanträde den 24 januari 1903. Det är undertecknat av K.J. Karlsson
som ordförande och O. Olsoni som sekreterare. Utdraget upptar endast § 17, vilken
innehåller ett beslut att hos Hushållningssällskapet föreslå att Åland måtte avskiljas till
ett särskilt distrikt med egen instruktör i rotfruktsodling, för vilken post förordades
Albert Jansson från Hammarland. Ett par månader senare insände Olsoni ett brev med
tryckt brevhuvud: Sekreteraren i Ålands Landtmannaförening (D XXIV 53 – 17.4).
Brevet innehöll rekvisition av trädgårdsinstruktör och beskedet att föreningen för att
förebygga missnöje hos rekvirenten ämnade övervaka det arbete som utfördes av
sällskapets instruktörer. Samma år fick sällskapet en på föreningens vägnar av
Kuffschinoff, Rotz och Fridolf Sundberg undertecknad framställning (D XXIV 55 – 4.9)
om att sällskapet måtte utverka statsanslag åt föreningen för avlönande av en
sekreterare. Sällskapet ställde sig positivt (A I 98 s. 159) och sade i ett tillstyrkande
följebrev till Lantbruksstyrelsen (Kopieboken 1903 s. 834): ”Som känt står jordbruket
på Åland, oaktat möjligheter till storartat uppsving förefinns, ännu på en jämförelsevis
primitiv ståndpunkt, beroende till stor del uppå bristande håg och fackkunskap hos
befolkningen och anser bestyrelsen att ifrågavarande lokalförening i detta avseende har
en stor uppgift att fylla”. Framställningen ledde emellertid ej till resultat.
I sällskapets Handlingar för 1903 (s. 21) uppräknas under rubriken ”Med sällskapet
samverkande lantmannagillen” 18 lantmannagillen samt Ålands Landtmannaförening
omfattande fasta Åland samt alla därtill hörande ökommuner. Uppenbarligen var
föreningen ett slags centralorganisation för lokala gillen. Sålunda uppgav föreningens
sekreterare Olsoni i ett följebrev av den 6.2.1904 (D XXIV 56) att han översände
föreningens stadgar i tre exemplar och att särskilda stadgar icke fanns för ”filialerna
eller de s.k. lantmannagillena”. Så snart infordrade uppgifter för samtliga 11 gillen
ingått lovade han insända föreningens årsberättelse. – Varken stadgarna eller
årsberättelsen har återfunnits.
År 1904 såg sig sällskapet på grund av att det tilldelats 3.000 mark mindre i
statsanslag än tidigare tvunget att entlediga sin på Åland stationerade rotfruktsodlingsinstruktör.
Detta föranledde Ålands lantmannaförening (D XXIV 56 – 26.4) att
anhålla om ett statsanslag om 3.000 mark för avlönande av en instruktör på Åland.
Sällskapet tillstyrkte (A I 99 s. 130) och framhöll i en följeskrivelse till
Lantbruksstyrelsen (Kopieboken 1904 s. 514) hurusom klimatet och jordmånen på
Åland vore särskilt gynnsamma för rotfruktsodlingen och att det skulle innebära ett
bakslag för Ålands ekonomiska utveckling om dessa förutsättningar skulle lämnas
136