Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

efterträddes år 1911 av instruktrisen Elin Salokannel, som utförligare relaterat sina
intryck från Åland.
Åren 1899–1904 och 1909–1911 avlönade sällskapet en maskininstruktör, montören
V.U. Holmström, som åren 1900, 1903 och 1910 besökte Åland. Från år 1909 hade
sällskapet också en byggnadsinstruktör, byggmästaren Bruno Gunell. Denne besökte
Åland åren 1909–1912.
År 1899 tilldelades sällskapet statsanslag också för skogsbrukets främjande och dess
härför anställda fackmän besökte Åland åren 1900–1914 med undantag för året 1906.
Mer eller mindre utförliga redogörelser för de resande rådgivarnas tjänsteresor
infördes regelbundet i sällskapets tryckta årsböcker. Tjänstemännens egna årsberättelser
ingår i regel i mapparna i serien D XXIV.
3.2.2 Stationerade på Åland
Med hänsyn till Ålands isolerade läge var det naturligt att sällskapet skulle sträva till att
anlita här bosatta fackmän för sin lokala upplysnings- och rådgivningsverksamhet. När
sällskapets resande föredragshållare hösten 1888 lät sällskapet veta att han ej längre
komme att hinna besöka Åland, föreslog han att sällskapet skulle vidtala lanthushållaren
Herman Lignell på Haga (A I 83 s. 132, bilaga). När denne avböjde vidtalades
agronomen Harald Fock att hålla föredrag på Åland (A I 84 s. 60 bil. och s. 185). Han
var då lärare vid Haga jordbruksskola (Handlingar 1890 s. 93 och 1891 s. 49 samt D
XXIV 39 no 137). År 1892 övertogs verksamheten av den på Åland stationerade
biträdande läneagronomen C.F. Lindholm (Handlingar 1892 s. 88 och 1893 s. 32).
År 1896 anmodade Lantbruksstyrelsen (A I 91 s. 54) sällskapet att vidtala
kompetenta personer att hålla föredrag i kreatursskötsel och följande år (A I 92 s. 125,
bilaga) antecknades Haga-läraren agronomen August Wickströms åtta föredrag på
Ålands folkhögskola. När skolans föreståndare följande år (A I 93 s. 83) bad att såsom
tidigare få anslag för föredrag i lantbruk för eleverna, svarade sällskapet att det ej
beviljade medel för sådant som hörde till skolans ordinarie verksamhet.
År 1896 erhöll sällskapet statsanslag för avlönande av rotfruktsinstruktörer. Först år
1901 utsträcktes verksamheten till Åland. Där sköttes den först av förre fångknekten
Paul Sääski, vilken som sällskapets stipendiat i Skåne och Danmark fått lära sig
rotfruktsodling. Från år 1902 var han bosatt på Åland, men avgick från sällskapets tjänst
hösten 1904 (A I 99 s. 180). Uppgifter om hans verksamhet ingår i sällskapets årsböcker
(1901 s. 152–159, 1902 s. 162–169, 1903 s. 165–168 och 192). År 1903 var Albert
Jansson från Hammarlands Strömma anställd som extra instruktör (A I 98 s. 67). Också
han hade fått utbilda sig i Skåne (D XXIV 55 – 18.2). Hans utförliga redogörelse ingår i
sällskapets tryckta årsberättelse (1903 s. 177–185).
År 1910 ombildades rotfruktsinstruktörsbefattningen till en jordbruksinstruktörstjänst
och till instruktör på Åland utsågs Fridolf Sundberg på Örnäs i Finström. Han skötte
tjänsten till slutet av år 1918. Hans utförliga redogörelser ingår i sällskapets årsböcker
(1910 s. 256–258, 1911 s. 250–252, 1912 s. 104–105). Hur högt hans mångsidiga
verksamhet uppskattades framgår av att han på framställning från Åland tilldelades
sällskapets stora silvermedalj (A I 106 s. 34).
Åren 1898–1909 hade sällskapet en på Åland bosatt trädgårdsinstruktör,
trädgårdsmästaren Y.A. Lindholm
127