Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

nekrologen sades att Böcker kallats till S:t Petersburg och där av Armfelt övertalats att
söka sig in vid Hushållningssällskapet.
Den här framställningen av händelseförloppet motsvarar inte helt den skildring
Böcker gav i ett odaterat brev till sin mor omedelbart efter besöket i S:t Petersburg (BS
10): ”Söta Mor känner att jag hos professor Wallenius anmälte mig såsom hugad att
emottaga Finska Hushållningssällskapets sekreterarbefattning, att han agreerade det och
anmälte mig med rekommendation hos excellensen greve Armfelt. (...) När jag reste till
Petersburg var jag ledsen att han ej hant skriva till excellensen, ty han fick först några
timmar före min avresa veta av den; jag hade dock beslutat att det oaktat besöka
excellensen. Därtill fick jag även anledning av 12.000 rubel, som jag hade med till
honom. Då jag sade mitt namn och ämnade tillägga vad jag var, sade han ”ja, jag känner
er”. Han talte om indifferenta saker och tillade då jag gjorde min att gå bort: ”Ni hälsar
väl på mig under det ni är här, min käre Böcker.”
Några dagar efter det att Armfelt sålunda första gången kunnat bilda sig en personlig
uppfattning om Böcker kallade han denne till sig. Nu ledde han in samtalet på
Hushållningssällskapets angelägenheter och sade sig känna till att Böcker ställts i första
förslagsrummet för sekreterarposten. Då Armfelt framhållit att Böcker som sekreterare
borde resa omkring i Finland för att lära känna dess hushållning i särskilda landsorter,
hade Böcker antytt att han svårligen kunde få tillfälle därtill då han måste tänka på sin
karriär utanför sällskapet. Armfelt hade då frågat om Böcker vore villig att helt änga sig
åt sällskapet om han tillförsäkrades en så stor lön att han kunde vara nöjd med den för
hela sin framtid. Böcker hade förklarat sig högst hugad härför. ”Vill ni då uppoffra er
med liv och själ för Finlands hushållning och statistik?” frågade Armfelt och Böcker
förklarade att han skulle skatta sig högst lycklig att kunna leva blott för vetenskaperna.
”Ja, då skola vi visst arrangera det så” slöt Armfelt, allt enligt Böcker som senare ansåg
att löftet aldrig uppfyllts.
Enligt brevet blev detta samtal mellan de två inte det sista under Böckers besök i S:t
Petersburg. Innan de skildes hade Böcker vid ett nytt samtal om lönefrågan förklarat att
han skulle skatta sig nöjd för all sin tid om han tillförsäkrades en professorslön och
Armfelt hade frågat om han sålunda var tillfreds med 500 silverrubel utöver sekreterarlönen.
Böcker hade svarat att detta ännu ej gav honom fullt ut en professorslön, men att
det vore oförsvarligt av honom att ej åtnöja sig med en lön som var större än en
assessors och Armfelt hade lovat genast göra upp om saken med baron Mannerheim,
vilken hade efterträtt Wallenius som sällskapets ordförande.
Det extra arvodet om 500 rubel ansåg Armfelt uppenbarligen motiveras av Böckers
åtagande att införskaffa upplysningar om hushållningen i landets olika delar. Sålunda
skulle han enligt Böckers brev till sin mor ha sagt: ”Jag anser en noga kännedom av
landet så viktig för senaten att den därpå ej kan uppoffra för mycket.”
Sannolikt från tiden kort efter besöket hos Armfelt är ett brevkoncept (BS 11) där
Böcker ber om förord för befrielse från sin post vid regeringskonseljen.
21