Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

Motsättningarna kom tydligt till synes när Böcker hösten 1831 (A I 26 – BU §
5/31.10) inför BU framlade sitt förslag till årsredogörelse. Samma höst efterträdde L.G.
von Haartman som sällskapets ordförande sin svärfar, den trötte och på Böcker besvikne
Mannerheim. Utskottet ansåg att berättelsen snarare redogjorde för landets ekonomiska
liv än för sällskapets verksamhet. Förgäves hävdade Böcker att det var överensstämmande
med sällskapets ändamål att uppmärksamt följa och i sin verkningskrets omfatta
allt som i ett eller annat avseende kunde verka på landets välstånd. Utskottet vidhöll att
Böckers förslag till redogörelse till största delen gällde omständigheter, som alldeles
icke utgjort eller ens kunnat utgöra föremål för sällskapets verksamhet samt att det som
rätteligen bort i skriften inflyta hade fått formen av en lärande avhandling, vilket icke
kunde överensstämma med begreppet redogörelse. – Det slutade med att Böcker ålades
att omarbeta redogörelsen (A I 26 – P § 2/1.12.1831). Kort därefter trädde han tillbaka
från sin sekreterarpost.
3.3 Böckers redogörelser och betänkanden och materialet för dem
3.3.1 Allmänt
Hur Böcker i sin gärning följde sin syn på sällskapets ställning, mål och medel kommer
bäst till synes i de redogörelser och betänkanden som han formulerade. Sitt största värde
för forskningen om hans tid har de genom de sakuppgifter och synpunkter som han
systematiskt insamlade för att lägga till grund för dem.
3.3.2 Korrespondenterna och deras uppgifter
Under Böckers tid fick Hushållningssällskapet i sina strävanden för landets allsidiga
förkovran en fastare förankring runt om i landet än det någonsin förr eller senare haft.
Redan under sina första år hade sällskapet utsett korrespondenter, vilka genom regelbundna
rapporter från var sin ort skulle hålla sällskapet underkunnigt om förhållandena
där (Cygnaeus s. 126, 200, 259 och 312). Under kriget fick nätet av korrespondenter
förfalla. Böcker inte bara byggde upp det igen, han gav också korrespondenterna nya
uppgifter.
Ursprungligen hade den för statistik intresserade Tengström utpekat de frågor som
korrespondenternas uppgifter borde gälla (A I 2 s. 67 – P § 4/15.4.1800). Nu väntade
man sig mera av dem (Redogörelse 1814–, s. 4). I ett cirkulär (B I 3 s. 113) till de år
1815 utsedda korrespondenterna lät Böcker dem se sin uppgift i ett vidare sammanhang.
Sällskapet ville genom dem ”liksom mångfaldiga sin varelse” i alla trakter av landet.
Korrespondenterna borde verka som sällskapets ombudsmän och inte bara insamla
uppgifter, utan också sprida upplysning. Inte minst hoppades Böcker genom dem kunna
båda avlyssna och påverka opinionen (Redogörelse 1816–, s. 7). Alla sällskapets förslag
till betänkanden borde tryckas och tillställas korrespondenterna för att av dem upptas till
diskussion med kunniga män på orten. Först sedan sällskapet fått del av deras
synpunkter borde betänkandet få sin slutliga utformning (Redogörelse 1817–, s. 4).
Ofta nog hörde korrespondenterna till prästerskapet. Redogörelse 1817–, (s. 5)
namnger ett tjugutal korrespondenter och konceptboken innehåller några förteckningar
(B I 5 – 6.11.1817 och B I 6 – 2.5.1818).
För att få in preciserade uppgifter om förhållandena på olika orter och det insamlade
materialet enhetligt sammanställde Böcker 1817 ett frågeformulär för korresponden-
27