Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

Hanquist, f. i Åbo 1794. Vistades i Jurva 16.10.1820–2.8.1821. Flyttade till Stockholm i
samband med sitt giftermål 3.7.1825 med juveleraren Sahlbom från Stockholm.
Dotter:
– Charlotta Christina Böcker, f. i Jurva 3.12.1820, död i Åbo 12.4.1823.
2 Hur Böcker blev Hushållningssällskapets sekreterare
Den framgång Hushållningssällskapet under sina första år rönte i sina strävanden och
den aktade ställning det tillvann sig får till icke ringa del tillskrivas dess sekreterare,
först lagmannen, sedermera landshövdingen, Olof Wibelius och från 1800 provinsialläkaren,
sedermera professorn Johan Fredrik Wallenius. Denne efterträddes 1805 av
provinsialläkaren F.W. Radloff. Enligt stadgarna bytte sällskapet ordförande två gånger
i året. Sekreteraren förväntades stå för kontinuiteten och aktiviteten. Radloff infriade
inte förväntningarna. Nya initiativ fördes inte fram och gamla ärenden fullföljdes inte.
Kriget skulle under alla förhållanden ha försvårat sällskapets verksamhet. Nu fick det
tjäna som ursäkt för att verksamheten försummades. Själv tycks Radloff ha riktat sitt
intresse åt annat håll (Cygnaeus s. 284). Han knöts snart som referendariesekreterare till
regeringskonseljen. När han hösten 1811 lämnade detta uppdrag förordnades han att
utarbeta en statistik över Finland eller åtminstone över Viborgs län, som ju 1812
återförenades med Finland.
Återföreningen hade genomdrivits av Gustav Mauritz Armfelt som ordförande i
kommittén för de finska ärendena. Han skyndade sig att i brev till generalguvernören
Fabian Steinheil tillkännagiva kejsarens vilja att Hushållningssällskapet skulle utsträcka
sin verksamhet till Viborgs län och förnya sin verksamhet i övriga delar av landet (A I
11 s. 49 – P § 4/1.4.1812). Den 27 januari 1813 infann sig Armfelt själv, nu som
generalguvernör, till sällskapets plenum, fast besluten att rycka upp sällskapet ur dess
försoffning (A I 12 s. 10 – P § 2) och efterlyste mera drift och hastighet i verksamheten.
Armfelts önskemål hänsköts till beredningsutskottet. Detta dryftade ett projekt till ett
särskilt verkställande utskott, men fann det likväl bäst att avstå från organisatoriska
åtgärder. När utskottets protokoll upplästes inför plenum föreslog Wallenius – Radloffs
företrädare på sekreterarposten och sällskapets ordförande – ”såsom till enahanda
ändamål bidragande” att till biträde åt sekreteraren skulle tillsvidare kallas kopisten i
Kejserliga regeringskonseljens justitiedepartement herr Böcker (A I 12 s. 21 b – P §
5/1.4.1813). Förslaget antogs vid följande plenum 15.4. och utskottet fick i uppdrag att
föreslå hur ärendena skulle fördelas mellan Radloff och Böcker. Innan utskottet
behandlat saken meddelade Radloff vid plenum 1.5.1813 (A I 12 s. 25 – P § 1) – det
första där Böcker satt vid protokollet – att han efter två månader ville frånträda sekreterarposten
och plenum valde genast 12 elektorer, vilka enligt stadgarna skulle upprätta
förslag till sekreterarpostens återbesättande ”och skulle detta ske utan att sysslan
annonserades såsom ledig, emedan den korta tiden fordrade och stadgarna tillät det”.
Protokollet från elektorernas sammanträde saknas. I första förslagsrummet uppställde
de Böcker och plenum följde förslaget (A I 12 s. 53 – P § 10–11/1.7.1813). Lönen skulle
börja löpa från 1.8.1813.
Armfelts krav på Hushållningssällskapet hade aktualiserat sekreterarskiftet. Däremot
skedde valet av Böcker till sekreterare knappast på Armfelts initiativ. Uppfattningen om
Armfelts andel i att Böcker blev sällskapets sekreterare har påverkats av Böckers
nekrolog och återger saken så som han själv ville se den mot slutet av sin levnad. I
20