Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

kvitterade M. Ehrnrooth trosskuskvakansen enligt ½ parm hö och 15 kappar råg för
ettvart av åren 1807 och 1808 (D XI 3 s. 27).
Carl Wadenstjerna
Major Carl Wadenstjerna i Laukas upptas i sällskapets matrikel (E I 2 s. 21 b) som
invald redan 1798. Han var en av de få medlemmar som sällskapet fick betyga
konungens välbehag. I sin första redogörelse till konungen för hur det använt sitt statsanslag
för potatisodlingens främjande hade sällskapet nämnt Wadenstjerna som en av
dem, vilka framom andra i sitt län hade verkat för odlingens utbredande (B I 1 s. 257). I
Laukas hade potatisen av allmogen dittills ansetts mindre odlingsvärd än rovorna och
odlats endast av ståndspersoner. Sällskapets redogörelse gav anledning till en kunglig
skrivelse 7.6.1803 (D I 1 s. 10) med uppdrag att förklara de av sällskapet nämnda
possessionaterna och ståndspersonerna konungens synnerliga nådiga välbehag. Sitt uppdrag
fullgjorde sällskapet i brev 1.7.1803 (B I 1 s. 226). Någon belöning av sällskapet
fick Wadenstjerna ej ty, såsom sällskapet avslutade sitt brev: ”Efter detta Nådiga
afseende hos Monarken vore från Sällskapets sida allt vidare tillägg öfverflödigt.”
Också 1803 levererade och utdelade Wadenstjerna potatisutsäde i Laukas, såsom
framgår av hans till Wibelius 11.7.1803 (D V 6 s. 143) riktade brev, åtföljt av sockenstämmoprotokoll
från moderkyrkoförsamlingen och från Jyväskylä kapell. Samtidigt
förklarade han sig redo att stå till tjänst också våren 1804. Den våren levererade han 5
tunnor till vardera församlingen och kunde på hösten insända sockenstämmoprotokoll
med namnförteckningar över mottagarna (D V 6 s. 191 och 251). Wadenstjernas insats
belyses också av sällskapets brev till honom (B I 1 s. 488 och 492). Våren 1804 skrev
sällskapet till hans fru (B I 1 s. 499) och bad henne sköta utdelningen under hennes
mans frånvaro.
När Gripenberg 1801 hos sällskapet gjorde sin tidigare nämnda framställning om
Vasa-orden åt löjtnant Bröijer för hans förbättringar på Niemelä eller Leinonen
mönsterskrivareboställe i Laukas, bifogade han ett tingsprotokoll med ett däri inskrivet
detaljerat syneinstrument, som 23.10.1797 upprättats av Wadenstjerna (D VIII 1 s. 83). I
slutet av 1804 vände sig Wadenstjerna själv till sällskapet med en framställning (D VIII
1 s. 353) om belöning åt en soldat på hans torp, åt en bonde och åt en dräng för trogen
tjänst, men handlingarna befanns ofullständiga (A I 7 s. 19 – P § 9.6/2.1.1805) och torde
ej ha kompletterats. Protokollen för 1814 saknas, men i sällskapets tryckta Redogörelse
för året (s. 20) säges att pigan Lisa Johansdotter på sin husbondes bekostnad i
sällskapets namn beviljats en silversked med tjänlig inskrift för tjugu års trogen tjänst
hos överstelöjtnanten Carl Wadenstjerna.
92