Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

visade sig vara allmänt och sällskapet beslöt att från och med 1807 börja utgiva en egen
kvartalstidskrift Underrättelser från Kongl. Finska Hushållningssällskapet (A I 9 s. 11
b och 73 – BU § 6.3/17.12.1806 och P § 15.2/2.1.1807). Under den period då detta
ärende behandlades var Franzén icke medlem av beredningsutskottet.
När Franzén några år efter det att Finland kommit under ryskt välde flyttade till
Sverige synes kontakten med sällskapet ha blivit bruten, även om han kvarstod som
medlem. Emellertid fick sällskapet 1838 anledning att ånyo söka förbindelse med
Franzén, då biskop i Härnösand.
Ångermanland var känt för sin linodling och redan när sällskapet 1818 på Benvik
invid Kaskö inrättade sitt institut för linodling och linneslöjd hade det förmått två
familjer från Ångermanland att flytta till Benvik. Institutet där nedlades efter några år.
Bestående blev däremot det lantbruksinstitut, som sällskapet på kejserlig befallning anlade
på Mustiala i Tammela. Här hade man 1838 hunnit så långt att det gällde att
anskaffa lärarkrafter för det blivande institutet. Vid det för institutets förvaltning tillsatta
utskottets sammanträde i augusti (A II 5 s. 8 – FU § 5/11.8.1838) beslöts att
ledamöterna var på sitt håll skulle inhämta upplysningar om lämpliga personer.
I utskottet ingick sällskapets sekreterare Lars Arnell. Han hade tidigare varit landshövding
och senare statsekreterare i Sverige, som han nödgats lämna för att fly från sina
skulder. Efter att 1833 ha blivit sällskapets sekreterare hade han gjort en resa till
Tyskland för att studera linneslöjden där. Nu vände han sig i ett brev till Franzén för att
utröna möjligheterna för att få en familj från Ångermanland att flytta till Mustiala för att
instruera i linodling och linneslöjd. Detta tydligen privata brev finns ej i sällskapets
arkiv. Däremot finns där Franzéns 4.10.1838 daterade svar (F VII 1 s. 69). Av detta i
mycket personlig ton hållna brev kan man också ana sig till hur Arnell lagt sina ord. Vad
själva ärendet beträffar hänvisade Franzén till kontraktsprosten C.J. Holm i Själaved,
också han överflyttad från Finland.
Arnells utförliga brev till Holm finns i koncept (B I 18 s. 103) och ledde till att en
familj från Ångermanland sommaren 1841 överflyttade till Mustiala. På Arnells förslag
belönades Holm, som avböjt all ersättning för sitt besvär, med sällskapets större medalj i
silver (A II 5 s. 239 – FU § 5/2.8.1841 och A I 36 – P § 3.9/2.9.1841 samt B I 19 s. 46).
Någon vidare brevväxling med Franzén tycks ärendet ej ha givit anledning till.
76