Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

och för att ge donationen varaktig verkan tog guvernör von Kothen fram sitt gamla
förslag om en modellfarm. Bäloff gick med på förslaget och guvernören valde Maaskola
hemman om 60 tunnland till plats för modellfarmen. Inför den lovande skörden 1848
besökte Bäloff Maaskola och utlovade ytterligare 3000 rubel.
Antell föreslog att sällskapet skulle hedra Bäloff med en belöning och kalla honom
till ledamot (A I 44 s. 15 – P § 8/1.11.1849). Sällskapet frågade von Kothen till råds (B I
21 – 1.11.1849) och denna tillstyrkte (D XXIII 17 s. 42). Bäloff kallades till medlem i
sällskapet och belönades med dess stora medalj i silver, varom också von Kothen och
Antell underrättades (B I 21 s. 106).
År 1856 gjorde Viborgs läns lantbrukssällskap hos KMt en framställning om en lägre
lantbruksskola i länet och Hushållningssällskapet fick ärendet på remiss (A I 51 – U §
1/13.8.1856). Kort förut hade sällskapet efter Alexander II:s tronbestigning av senaten
anmodats föreslå åtgärder för lantbrukets främjande och tillsatt en kommission för att
utarbeta ett betänkande. Till denna kommission hänsköts framställningen från Viborg.
Utlåtandet om planerna på en skola i Viborgs län ingår i det tryckta betänkandet (s. 9)
och upptar en hänvisning till KMt:s förordning av 18.9.1856 angående inrättandet av
jordbruksskolor och anläggande av nya städer i Finland.
I början av år 1894 lät ett nytt lantbrukssällskap, Itä-Karjalan Maanviljelysseura i
Sordavala, Hushållningssällskapet veta att det fått sina stadgar fastställda och hoppades
på gott samarbete (A I 89 s. 54 – St § 20/20.2.1894 -bil.). Hushållningssällskapet
svarade med att översända sina skrifter, men något närmare samarbete blev det inte.
7 De allmänna lantbruksmötenas vittnesbörd
En förbisedd källa till kunskap om erfarenheter och strävanden inom lanthushållningen
ligger i berättelserna från de allmänna lantbruksmötena. Det första av dessa hölls i
samband med sällskapets halvsekeljubileum i Åbo hösten 1847, det trettonde och sista
år 1932 i Viborg. Då hade mötena småningom förändrats från att ha varit diskussionsmöten
till riksomfattande lantbruksutställningar med enstaka föredrag.
De fem första mötena anordnades av Hushållningssällskapet, och från fyra av dem –
från åren 1847, 1850, 1857 och 1860 – finns tryckta berättelser. När nya sällskap
bildades började dessa anordna regionala möten av liknande art, ofta utförligt skildrade i
tidningspressen.
Trots de besvärliga kommunikationerna räknade de allmänna, landsomfattande
mötena deltagare från landets olika delar. Vid mötet i Åbo år 1847 var bland annat
pärttaken föremål för diskussion. De var då en sådan nyhet att löjtnant G. Silfversvan
från Kimito (s. 210) påstod att han ägde det äldsta pärttaket i Finland, eller ett som var
sexton år. Det gav kapten G. Ullner anledning att berätta att han i Viborgska Karelen
sett pärttak allmänt begagnas. Med detta Karelen förstod han ”Kexholms södra och
medledels samt Sordavala och Salmis härader”. – Vid samma möte gavs också uppgifter
om kapten C.F. von Fieandts Kananoja i Viborgs socken (s. 126 och 256–268).
Vid mötet i Mustiala år 1857 märktes bland dem som deltog i diskussionerna
sekreteraren i Viborgs läns lantbrukssällskap, major F.W. Edelsvärd, och löjtnant Carl
Thesleff med erfarenheter från Hanhijoki i Viborgs socken, samt den tidigare nämnde
magister C.A. Zitting. Uppgifter gavs också om Thesleffs Kavantholm i Viborgs socken
(s. 104, 116–118). Inte mindre än 30 sidor av mötesberättelsen upptas av Thesleffs
inlägg om stängselskyldigheten (s. 16). Vid mötet i Fredrikshamn år 1860 berättade
175