Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

28.12.1850 Insänder avgifter för 1850 F I 125 s. 12
och bilägger förteckning F I 125 s. 13
30.12.1851 Insänder avgifter för 1851 F I 127 s. 15
och bilägger förteckning F I 127 s. 16
29.12.1852 Insänder avgifter för 1852
enligt förteckning F I 129 s. 18
26.12.1853 Insänder avgifter för 1853
enligt förteckning F I 129 s. 54
29.12.1854 Insänder avgifter för 1854
enligt förteckning F I 133 s. 12
30.12.1855 Insänder avgifter för 1855
enligt förteckning F I 135 s. 56
31.12.1856 Insänder avgifter för 1856
enligt förteckning F I 137 s. 43
Av dessa följebrev och redovisningar har endast de som ingår i banden D II 6 och D
XVI 1 publicerats i de av Svenska litteratursällskapet utgivna banden IX och XVII av
Runebergs samlade skrifter. Där ingår också (no 16) Runebergs löfte av år 1837 att
åtaga sig uppdraget som uppbördsman, vilket brev ej har registrerats i sällskapets arkiv.
Sitt sista brev avslutade Runeberg med en anhållan om att för enskilda förhållandens
skull bliva entledigad från sin snart tjugu-åriga befattning. Sällskapets ledande utskott
biföll givetvis denna anhållan (A I 52 – U § 14/16.1.1857). Samtidigt som sällskapet i
brev (B I 23 – 2.2.1857) tackade Runeberg för hans insats översände det som uttryck för
sin tacksamhet sin silvermedalj. I likhet med sällskapets övriga uppbördsmän hade
Runeberg redan 1845 (A I 40 s. 26 – U § 5/6.2 och s. 2 – P § 4/3.2.1845) tilldelats
sällskapets medalj i brons.
I sällskapets beslut torde Runeberg ha deltagit endast då det gällde det 1870
förrättade sekreterarvalet. Enligt brevdiariet (C I 7 no 178/11.5.1870) insände sällskapets
ombudsman Boije då valsedlar bl.a. för J.L. och Fredrika Runeberg.
Fredrika hörde till sällskapets få kvinnliga medlemmar. Hon invaldes 1864 (A I 59 –
P § 14/18.6.1864). Vid samma plenum invaldes icke färre än 22 kvinnor, bland dem 4
grevinnor och 5 friherrinnor.
Med hänsyn till den plats, som Runebergs första lärarinna, sjömansänkan Anna
Helena Westman fått i hans biografi, kan det vara befogat att här peka också på de
utförliga uppgifter om henne, vilka finns i sällskapets arkiv. Vid åttio års ålder vände
hon sig 1824 till sällskapet (D VIII 4 s. 46) med en anhållan om belöning för sin
långvariga gärning som undervisare. Hon redogjorde för sitt liv allt ifrån det hon som
trettioåring flyttat över från Västerbotten för att bli väverska hos prosten Aspegren, för
hur hon undervisat i vävning och under de senaste trettio åren lärt barn att läsa. Hon
bifogade intyg av kyrkoherden och utdrag ur magistratens protokoll. Av sällskapet
lönades hon med en silversked (A I 20 s. 54 b – P § 15/16.11.1824).
83