Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

4.3 Böcker som jordbruksföretagare
När Böcker blev Hushållningssällskapets sekreterare saknade han erfarenhet också av
praktiskt jordbruk. Även den bristen ville han avhjälpa (D XXIII 3 s. 147 – 15.4.1818):
”(...) jag mer och mer lär mig inse det sällskapets sekreterare bör vara en praktisk
lanthushållare, om han skall kunna fylla denna svåra och ansvarsfulla plats.”
Lika frejdigt och lika olyckligt som i sina verkstadsföretag engagerade sig Böcker
som jordbruksföretagare. I Jurva kapell i Laihela socken övertog han 1817 av sin svåger
kaptenen G.A. Hobin Tainus och Wuorusluoma sammanslagna skattehemman. Det var
ett för tiden och trakten betydanden jordbruk (BS 9 s. 25, D II 4 s. 67 och 74, D V 11 s.
166 och A I 24 s. 29) med stora utvecklingsmöjligheter. Hemmanen var delägare i ett
oskiftat torrläggningsföretag gällande två träsk om inalles drygt tusen tunnland.
När Böcker 1829 nödgades avstå egendomen åt sina fordringsägare och den inropades
av Hushållningssällskapet (A I 25 s. 104 b – EU § 3/8.10.1830) var jordbruket
utarrenderat på tio år och avsett att drivas med 10 torpare som främsta arbetskraft och
med 40 kor i ladugården. In i det sista hade Böcker umgåtts med planer på att anlägga
ytterligare 2 torp, utvinna mera foder genom torrläggningsföretaget, höja arrendet och
själv utöver korna hålla 200 getter för ostberedning. Vidare ämnade han anlägga ett
bränneri för 1 000 tunnor potatis och säd (A I 24 s. 29). Han hade redan inlett försök att
framställa potatisbrännvin ”enligt Siemenska sättet” och också börjat tilllverka härför
nödig teknisk utrustning även till avsalu. Övertygad om framgången hos sina försök
anhöll han hos Hushållningssällskapet om 2 000 rubel för att kunna fortsätta dem, men
fick avslag då han ej kunde ställa någon säkerhet (A I 23 s. 43 – P § 7/23.5.1828 och s.
114 odat. mem.).
När sällskapet övertog egendomen lät det i väntan på en lämplig köpare Böcker
fortsätta en tid som arrendator (A I 26 – P § 8/2.5.1831). I juni 1832 såldes egendomen
vidare och inbragte jämte inventarier 4 200 riksdaler (B I 15 s. 129 b och 132).
Också utanför Åbo, på Ilpois i S:t Karins, försökte sig Böcker som jordbrukare, men
här endast som arrendator. Också här ville han främja sällskapets syften och iklädde sig
kostnader för dem. I en inlaga våren 1827 (A I 22 s. 106 e – mem. 2.4.) redogjorde han
för sina odlingar av vicker och vallväxtfrö på Ilpois och framlade sina förhoppningar om
att där kunna utveckla ett experimentfält och en redskapsprovningsanstalt. Aktuellast
just då var Rosvalls dikesplog, som jämte körsven fanns på Ilpois.
Hösten 1830 tillkännagav Böcker i tidningen att han sålde äppelträd från sin plantage
invid Åbo (BS 16 s. 81 och BS 19 – G. Aminoff).
4.4 Varför gick det illa för Böcker?
Böcker försökte sig som enskild företagare och bragtes till bankrutt. Ändå var det inte
givet att alla hans företag måste misslyckas. De idéer de byggde på var bärkraftiga. Själv
såg han bristen på rörelsekapital som en viktig orsak till misslyckandet. Den igen
förorsakades till en del av borgenförbindelser.
Böcker hade börjat sin bana som Hushållningssällskapets sekreterare med att reda
upp sin företrädares i sex år försummade redovisningar. Snart nog var han själv efter
med sina redovisningar. I augusti 1824 efterlyste KMt (D I 1 s. 118) redovisningen för
linplanteringsfonden och Böcker angav en lång förklaring till försummelsen (A I 19 s.
21 – mem. 1.11.1824). Till en väsentlig del låg orsaken till trasslet säkerligen i det
faktum som framhölls i sällskapets Redogörelse 1825– (s. 26), nämligen attt sällskapet
först då såg sig i stånd att antaga en avlönad skattmästare. Till dess hade skattmästaren
41