Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

De förstnämnda ingår i regel i bandet D XVIII 18 eller i mapparna D XXIV 2–15, de
senare i banden D I 2–4.
2.5.4.1 Inspektörer och inspektioner
Skolornas första inspektör, kontraktsprosten Sadelin, dog hösten 1858. Då hade KMt
redan i reskript av den 9.6.1858 anmodat sällskapet att utöva inspektion över skolorna
(A I 53 – P § 2/15.9) och i maj 1859 utsågs kontraktsprosten J.G. Chydenius i Jomala på
von Knorrings förslag (D XXIV 5 no 4328) till inspektör (A I 54 – U § 2/6.5 och B I
24). Han kvarstod till sin död 1863 och efterträddes av prosten N.F. Kurten i
Hammarland (A I 58 – U § 3/17.9 och B I 25 no 399). När denne efter ett par år bad om
befrielse (D XXIV 12 no 153/2.10.1865) vände sig sällskapet till prosten M. Forsström i
Saltvik (A I 60 – P § 2/29.12 och B I 26 no 800), men då också han vägrade (D XXIV
13 no 22/18.1.1866) och då skolorna redan stod inför sitt avvecklande, fann bestyrelsen
för gott att själv fungera som inspektör (A I 61 – St § 23/30.1).
Prostarnas uppdrag gällde samtliga skolor, men till särskild inspektör för
navigationsskolan utsågs därjämte lotsuppsyningsmannen Axel Palmfelt (A I 54 – U §
9/11.11 och B I 24). År 1862 flyttade han från orten och sällskapet vände sig till
lotsuppsyningsmannen J.F. Nordberg (A I 57 – U § 5/5.12), som emellertid vägrade (D
XXIV 10 no 16). Uppdraget övertogs av kapten V. Mesterton (A I 58 – U § 5/7.3 och §
8/16.5). Han avled redan följande år och kyrkoherden A. Eklöf i Lemland utsågs att
tillsvidare handha uppdraget (A I 59 – St § 10/1.12).
Sällskapet nöjde sig ej med att utöva inspektion genom sina fasta inspektörer. I
januari 1859 anmodade utskottet (A I 54 – U § 10/22.1) sin ordförande domprosten
Torsten Renvall och sin ledamot konsistorieamanuensen A.G. Rindell att besöka
skolorna. I maj (A I 54 – U § 8/27.5) fick det en muntlig redogörelse för inspektionen.
Den slutliga redogörelsen trycktes i Handlingarna.
I början av år 1861 genomgick teol. lic. A.J. Hornborg på utskottets begäran von
Knorrings berättelse över skolorna. Hans kommentarer ingår som en fyra sidor lång
bilaga till utskottets protokoll (A I 56 – U § 6/1.3) och blottar de svårigheter von
Knorring och hans skolor hade att kämpa med. I maj samma år anmodade utskottet (A I
56 – U § 6/17.5) sällskapets sekreterare, doktor N.H. Pinello att besöka skolornas
avslutning. – När han efter sin återkomst (A I 56 – U § 7/14.6) redogjorde för sina
positiva intryck beslöt utskottet sända två exemplar av Ahlmanska jettongen för att
överlämnas till flickskolans skickligaste elever.
Den grundligaste inspektionen utfördes år 1864. Den beslöts av plenum (A I 59 – St
§ 10/23.1 och P § 7/23.2). För uppdraget utsågs lektor W. Neovius med amanuensen
von Essen som sekreterare och deras uppgift koncentrerades i tolv punkter (A I 59 – St §
10/11.3). Då von Essen fick förhinder ersattes han med amanuensen C. Granquist (A I
59 – St § 5/1.4 och B I 26 no 46–47) för att resan skulle kunna företas medan isarna bar.
Den i sällskapets Handlingar sedermera tryckta inspektionsberättelsen togs upp i
plenum (A I 59 – P § 2/20.12 samt A I 60 –P § 9/20.2).
Inspektionsberättelsen och de samtidigt granskade redovisningarna gav anledning till
frågor, som uppenbarligen väckte irritation på Åland. En av frågorna (B I 26 no 73)
gällde läraren Bergströms religiösa åsikter. Även om inspektören förklarade sällskapets
farhågor obefogade (A I 60 – St § 10/31.3) blev det ett byte på lärarposten och
svårigheter att få inspektörsposten besatt. Värst tog von Knorring vid sig. Den 15.4.1865
daterade han ett brev (D XXIV 12 no 55), där han beklagade att sällskapet
114