Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

gårdarna under krigsåren måste lämnas obeaktade på grund av det för sällskapets
tjänstemän gällande förbudet att besöka Åland. På tryckta formulär införda bedömningsprotokoll
gällande småbruk på Åland finns för åren 1910, 1911, 1913 (D XXIV 65
–10.11, D XXIV 66 – 9.11 och D XXIV 69 – 6.11) och för år 1914 nämns
bedömningsresultatet i sällskapets protokoll (A I 109 s. 159).
År 1899 erhöll sällskapet ett statsanslag för premiering av sockerbetsodling. Detta
gav sällskapet dess första uppgifter om sockerbetsodlingen på Åland (Handlingar 1899
s. 69).
År 1909 inledde sällskapet också en vart tredje år återkommande pokaltävling i
rotfruktsodling gillena emellan (Årsberättelse 1909 s. 70). Tävlingsresultatet belysande
rotfruktsodlingen på enskilda åländska gårdar ingår i sällskapets Årsberättelse (1909 s.
74 och 1913 s. 53).
3.7.2 Ytterligare uppgifter om vallodlingen
Utöver de uppgifter om vallodlingen, som erhölls i samband med premieringarna,
insamlade sällskapet särskilda uppgifter gällande den år 1881, då Jordbruksexpeditionen
inbegärt uppgifter om odlingen av vallväxtfrön (D I 6 s. 80). Sällskapet sände ett
cirkulär till kommunalnämnderna (A I 76 – P § 5/31.1). Svaren från Åland finns i D
XXIV 28 (no 60, 71, 85, 114, 123. 144, 145, 166–170, 191, 192, 228, 229 och 232).
Vallodlingen belyses också av ett brev (D XXIV 32 no 180), som C.A. Sundman,
bonde i Grundsunda och befälhavare på skonerten Arthur, i juli 1884 skrev till sällskapet
medan hans fartyg lastade i Skellefteå. Brevets intresse ligger likväl främst i att
det visar på en av de vägar, som bragt innovationer till kaptensböndernas Åland. – Hans
förslag lämnades obeaktade (A I 79 s. 232).
3.7.3 Ladugården skulle ge inkomsten
Arbetet för en förbättrad foderväxtodling syftade till ökad inkomst genom ladugården.
Länedejornas rapporter ger uppgifter om förhållandena på enskilda gårdar.
År 1897 erhöll sällskapet statsanslag för att genom premiering enligt det s.k.
Skaraborgs-systemet av uppvisade tjurar och kor förbättra nötboskapsstammen
(Handlingar 1897 s. 82–88). År 1899 utsträcktes premieringen till Åland (Handlingar
1899 s. 117–124), där den leddes av husdjurskonsulenten Olsoni. Trots att denne
betecknat (Handlingar 1901 s. 169) dessa enbart på djurens exteriör baserade
premieringar som fullkomligt meningslösa, upprepades premieringen på Åland år 1902
(Handlingar 1902 s. 194–197). Följande år avgav sällskapet ett positivt utlåtande om
premieringssystemet (Handlingar 1903 s. 79) och en premiering anordnades ännu i juni
1905 (A I 100 s. 21 och Handlingar 1904–1905 s. 174).
År 1895 uppmanade Lantbruksstyrelsen (D I 8 s. 108) sällskapet att försöka åstadkomma
tjurföreningar och sällskapet utarbetade och spred stadgar för statsunderstödda
föreningar (A I 90 s. 118 -bilaga). Följande år förde Ålands lantbruksgille fram tanken
på en tjurförening (D XXIV 44 no 212) och ett par år senare sände Fridolf Sundberg till
sällskapet protokoll och tryckta stadgar för Tjur- och avelsföreningen på Åland (D
XXIV 48 – 16.11) samt bad om understöd för inköp av en föreningstjur av finsk ras,
avsedd att betjäna tio namngivna gårdar med 64 kor. Ansökan beviljades (A I 95 s. 146
och 164), men en följande år gjord ansökan om ett årsunderstöd avslogs (D XXIV 49 –
22.5 och A I 96 s. 120). Tjur- och avelsföreningen på Åland hade filialer i Östra Saltvik
143