Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

F r a n s M i c h a ë l F r a n z é n
Franzén hörde till Hushållningssällskapets stiftare. Hans namn står som no 16 i
sällskapets första matrikel (E I 1 s. 3), där stiftarnas namn infördes enligt lottning (A I 1
s. 18 – P § 5/9.12.1797). Han är antecknad som bibliotekarie vid Kungl. Åbo Academi. I
en per 15.9.1845 uppgjord förteckning över äldre medlemmar (E I 5) nämnes han och
tre andra som de enda ännu levande grundläggarna. Knappt två år senare gick han ur
tiden.
Ända till sin överflyttning till Sverige deltog Franzén ivrigt i sällskapets verksamhet.
Hösten 1799 (A I 2 s. 7 – P § 13/1.11.1799) invaldes han i det för ett halvt år i sänder
valda beredningsutskottet och återvaldes titt och tätt (A I 3 s. 220, A I 4 s. 157, A I 5 s.
120, A I 6 s. 127, A I 7 s. 69, A I 8 s. 78, A I 9 s. 69 b, A I 10 s. 22, 30 och 38). Likaså
invaldes han i sällskapets potatisutskott (A I 9 s. 46 b – P § 8/2.5.1807). Hans sista
period i beredningsutskottet gick ut med oktober 1809. Franzéns ställning i sällskapet
gör det sannolikt att han också ingick i den 24-manna deputation, som i sällskapets
namn uppvaktade dess beskyddare konungen när denne åren 1800 och 1802 besökte
Åbo. De deputerades namn upptas emellertid ej i protokollen.
Sitt kungatrogna och samtidigt nationella skaldestycke Finlands uppodling ägnade
han sällskapet och uppläste det inför plenum 2.1.1800 (A I 2 s. 22). Därom berättar § 5 i
protokollet: ”Herr Professoren Frantzén upläste offentligen med Sällskapets tillstånd ett
af honom författat och Sällskapet tillägnat Skalde Stycke Finlands uppodling kallat; och
jemte det Sällskapet betygade herr Professoren sin förbindelse tillade Sällskapet såsom
ett vedermäle deraf Herr Professoren ett Exemplar af Sällskapets Medaille.”
I Utdrag af Kongl. Finska Hushållnings-Sällskapets Dagbok (1800 s.19) fick
sällskapets över landet spridda medlemmar veta att skaldestycket införts i Åbo Tidnings
första nummer för året och att det innehöll en poetisk beskrivning av vad Finland
fordom varit, vad det genom hulda och upplysta konungars vård i senare tider blivit
samt vad man med skäl hoppades att det ännu i framtiden, under en vis styrelse kunde
bliva. I tidningen var dikten med dess 20 åttaradiga strofer försedd med förklaringar,
vilka i sin tur kommenterats av Gustaf Cygnaeus i hans historik (s. 160).
Med 1803 upphörde Dagboken att utkomma och sällskapet diskuterade hur det bäst
kunde upprätthålla kontakten med sin spridda medlemskår (A I 6 s. 105 – P §
4/16.4.1804). Då inlämnade Franzén ett 15.5.1804 daterat memorial (D II 1 s. 56), vari
han som utgivare av Åbo Tidning tar ställning till ett av Jacob Tengström (D II 2 s. 107)
gjort förslag att sällskapet i stället för att utgiva sin Dagbok skulle utnyttja tidningen för
sina meddelanden. Nu erbjöd sig Franzén att införa sådana meddelanden under en
stående rubrik i sin tidning och ställde också i utsikt en ersättning för dem. Denna skulle
bli beroende av hur tidningens upplaga, som rörde sig kring 270 exemplar, skulle
påverkas av att tidningen blev organ för sällskapet. Erbjudandet antogs med tacksamhet
(A I 6 s. 131 – P § 6/15.5.1804). Tidningens 8-sidiga dubbelnummer för den 30.6.1804
fylldes nästan i sin helhet av en utförlig redogörelse under rubriken Underrättelser ifrån
Kongl. Finska Hushållningssällskapet.
Rubriken var till en början ofta återkommande, men efter ett par år yppades missnöje
med tidningen som organ för sällskapet. Det kom till synes i ett av överdirektören Per
Alfwing 30.7.1806 daterat memorial (D II 1 s. 129) och ännu tydligare i ett i anslutning
därtill av baron Mannerheim inlämnat memorial (D II 1 s. 161) av 1.12.1806. Missnöjet
75