Utv.rderingen av hum forskn
Utv.rderingen av hum forskn
Utv.rderingen av hum forskn
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Fakulteten och <strong>forskn</strong>ingen<br />
hålla sig till de existerande examensämnena, följde också den i Sverige<br />
praktiserade uppdelningen i teoretisk och praktisk filosofi med på köpet.<br />
Internationellt sett är detta en ovanlig ordning, vars för- och nackdelar<br />
skulle kunna diskuteras, dock inte här. De två examensämnena har emellertid<br />
kunnat samsas inom samma institution. När det inrättades en egen<br />
logikprofessur i Göteborg för att ta vara på den befintliga kompetensen<br />
på det området, fick man också ett nytt undervisnings- och forskarutbildningsämne,<br />
fortfarande inom den filosofiska institutionens ram. Att man<br />
valde en annan lösning för vetenskapsteorins del bottnade både i personliga<br />
motsättningar och i den förste ämnesföreträdarens starka revirhävdande<br />
ambitioner. Vetenskapsteorin kunde därmed byggas upp som egen disciplin<br />
utan att hindras alltför mycket <strong>av</strong> den etablerade universitetsfilosofin,<br />
vilket rimligen var en stor fördel för det nya ämnet i uppbyggnadsfasen.<br />
Frågan är emellertid om uppdelningen på två separata institutioner fortfarande<br />
är den optimala lösningen för den <strong>hum</strong>anistiska fakulteten.<br />
Vetenskapsteori ingår som en central del i filosofiämnena (särskilt teoretisk<br />
filosofi), och situationen är nu den att filosofi och vetenskapsteori delvis<br />
uppträder som konkurrenter på undervisningssidan. Vetenskapsteoriinstitutionen<br />
har under båda sina professorer – först Håkan Törnebohm,<br />
sedan Aant Elzinga – varit imponerande aktiv, men med bara en professor<br />
och en lektor ligger ämnet under den kritiska nivå som krävs för att kunna<br />
hålla styrfarten över längre tid.<br />
Filosofiämnena är något bättre försedda på personalsidan med tre professorer<br />
och sex lektorer, men frågan är om detta är nog för att upprätthålla<br />
det som kan betraktas som en försvarlig bredd i filosofisk <strong>forskn</strong>ing<br />
och undervisning. Ämnesföreträdarna är starkt specialiserade, vilket innebär<br />
excellens på några områden och motsvarande brister på många andra<br />
områden. Avhistoriseringen <strong>av</strong> <strong>hum</strong>aniora har satt särskilt starka spår i den<br />
svenska universitetsfilosofin.<br />
Filosofins historia är numera inte någon prominent del <strong>av</strong> Göteborgsinstitutionens<br />
profil. En aspekt på detta är också den totala <strong>av</strong>saknaden<br />
<strong>av</strong> intresse för andra filosofiska traditioner än den grekisk-europeisk-amerikanska.<br />
Ser man på översikten över pågående doktors<strong>av</strong>handlingar, finner<br />
man två projekt som <strong>av</strong> titlarna att döma befattar sig med filosofihistoriska<br />
teman (Nietzsche respektive C. D. Broad). I praktisk filosofi och logik ser<br />
det inte ut att vara någon som befattar sig med filosofihistoriska teman.<br />
Studenter och forskarämnen med intressen åt det hållet måste i Sverige söka<br />
sig till idé- och lärdomshistoria. Så också i Göteborg. På den idéhistoriska<br />
listan över doktors<strong>av</strong>handlingar under arbete 1999 finner man fem<br />
eller sex sådana projekt (om Althusser, Adorno, Høffding, Bloch, Wedberg<br />
och G. H. von Wright). För en kommitté bestående <strong>av</strong> utomstående<br />
107
Change language