Utv.rderingen av hum forskn

Slutsatser och rekommendationer
Det behövs med andra ord alltid ett positivt argument för en inriktning
på bredd. Det räcker inte med tradition; alternativet behöver inte vara så
oattraktivt som det kan förefalla.
Det är uppenbart att den förhållandevis stora bredden vid Göteborgs
humanistiska fakultet har ett pris. De flesta ämnen med små basanslag har
också en svag förmåga att genom externa medel bidraga till fakultetens
försörjning. De har i många fall också en blygsam grundutbildning. Deras
bidrag till den vetenskapliga kvaliteten kan ifrågasättas. Bedömningarna
kan växla från ämne till ämne, men det vore inte otänkbart att i fakultetens
breda mångfald urskilja ämnen, som, om de togs bort från repertoaren,
inte skulle väcka någon saknad utanför kretsen av de omedelbart berörda i
form av studenter och personal.
Vi vill inte utesluta att fakulteten i sina överväganden kan finna att något
ämne ter sig umbärligt, men vi kan heller inte utesluta att fakulteten finner
att något ämne borde tillföras. Om ämnen skall avvecklas, finner vi den
modell man valt vid HF-fakulteten i Oslo förebildlig. Där lät man institutionerna
själva prioritera och avvecklade ämnen som fakulteten kunde bli
ense om. (Möjligen underlättades processen av att institutionerna i Oslo
är stora och innehåller många ämnen, varför inga hela institutioners öde
stod på spel.) Dock vill vi understryka att vi inte uppfattar att frågan om
nedläggning av enskilda ämnen utgör någon huvudfråga. Tvärtom menar
vi, som framgått, att mångfalden är en tillgång – om den kan utnyttjas på
rätt sätt.
Hur skall mångfalden utnyttjas? Vi vill här introducera en metafor: regnskogen.
En regnskog består just av mångfald, men den upprätthåller sin
mångfald genom sitt sätt att organisera biomassan. En stor del av denna
är absorberad i stora träd, som är kraftfulla, långlivade och, vilket kanske
är deras viktigaste egenskap, så höga att de kan nå upp till och fånga in
det solljus som behövs för att livet på lägre nivåer skall fungera. En hel del
biomassa, och majoriteten av artrikedomen, ligger i de arter som finns i,
på och omkring träden. En del av dessa lever i symbios med trädet, andra
har helt enkelt funnit träden vara en intressant miljö för att leva det egna
livet – som insekt eller apa. Åter andra lever som rena parasiter, slingrande,
sugande och gnagande på de stora trädens bark, blad och grenar.
Metaforen kan utvecklas i större detalj, men detta kan räcka. Vår poäng
är given: det kan finnas en fördel med att ha arter av olika slag och storlek
vid en fakultet, men det är då avgörande hur det interna samspelet dem
emellan fungerar. Vi menar att ett samspel av detta slag borde utvecklas
vid fakulteten och att det borde utvecklas strategiskt och medvetet. Några
ämnen, eller snarare forskningsområden, borde ges en uppgift som träd,
117