Utv.rderingen av hum forskn

28
Den humanistiska forskningens villkor
å andra sidan var universiteten inte så många vid den tiden. Nu, ett halvt
sekel senare, finns en spirande speciallitteratur, ett flertal temasektioner i
tidskrifter som Arkitektur och en växande diskussion såväl bland planerare
och arkitekter som bland historiker, geografer och andra samhällsforskare.
Också internationellt finns en alltmer livaktig diskussion, och även arbeten
om teknik- och forskningsparkernas design och funktion har börjat dyka
upp.
Intresset hos planerarna och forskarna återspeglar universitetens växande
betydelse. Medan 1960- och 1970-talens utbyggnad av högskolan i
viktiga delar var ett led i tillväxten av den offentliga sektorn, så har det
senaste årtiondets expansion och decentralisering av högre utbildning hört
nära samman med näringslivets önskemål och med den övergripande samhällsomvandlingen:
globaliseringen, den tilltagande regionala konkurrensen,
moderniseringen och de allt skarpare regionala motsättningarna som
dessa processer skapat. Att framhäva sin högskola och sitt universitet också
estetiskt och rumsligt, och att ge den ett sådant läge i staden att det sociala
och ekonomiska samspelet kan ske optimalt, har blivit en genomgående
trend. Högskolearkitekturen har firat triumfer, och debattens vågor har
gått höga om fördelarna och nackdelarna med citylägen, där studentliv och
stadsliv kan befrukta varandra, och perifera lägen, där tomtmark för högteknologisk
expansion kan tas i anspråk.
Någon samlad analys av dessa tendenser och debatter finns inte till dags
dato. Göteborgs universitet har emellertid i denna diskussion rönt särskild
uppmärksamhet. Göteborg är ett utpräglat s.k. cityuniversitet, med spridning
i de centrala delarna av staden. Arkitektonisk kvalitet finns redan,
bland annat symboliserat av Kasper Salin-priset till Handelshögskolans
nybyggnad. Allt detta bör kunna ge goda förutsättningar för humaniora
och underlag för samspel med det omgivande samhället. Den symboliska
närvaron av universitetet i stadsrummet är betydelsefull, men hittills föga
utnyttjad. Det förefaller oss också som om arbetet på att göra detta ännu
befinner sig i sin linda och att humanioras bidrag i processen skulle gå att
utveckla; de hittills mest vägande bidragen i diskussionen har kommit från
Chalmers och institutionen för stadsbyggnad där (Caldenby 1994). Men
Göteborgs universitet har redan ett sådant samspel, och Humanistdagarna,
som årligen anordnas av fakulteten, är enligt bedömargruppen ett utmärkt
exempel på hur humanistisk forskning kan föras ut i en bredare offentlighet.
Formerna för sådana kontakter mellan den humanistiska forskningen
och det lokala samhället kan säkerligen utvecklas avsevärt i linje med
experiment som genomförts på många håll med dramatiseringar, festivaler
m.m., även om Göteborg redan har sin vetenskapsfestival.