Utv.rderingen av hum forskn

164
Bilaga d
Sammanfattning och diskussion
Det finns som redan nämnts avsevärda svårigheter med att göra bibliometriska
analyser av humaniora. Existerande metoder har framförallt
utvecklats för naturvetenskap, medicin och teknik med en annan publicerings-
och citeringspraxis. Eftersom det är känt att humaniora har ett annat
publiceringsmönster medger den typ av analys som genomförts här inte i
sig några mer långtgående slutsatser. Tillsammans med, eller verifierad av,
den typ av undersökning som skisserats ovan kan den dock förmodligen
vara mycket användbar. Den undersökning från CWTS i Holland som
citerades i denna artikels inledning tog stor hänsyn till humanioras annorlunda
publiceringsstrategier och räknade även med böcker och t.o.m.
artiklar i dagspress för att ge en heltäckande bild av verksamheten. Emellertid
kan även en undersökning som denna vara ett värdefullt tillskott då
den visar vilka institutioner som har en distinkt internationell roll. I ett
utvärderingsperspektiv kan denna undersökning därför vara ett värdefullt
underlag för diskussion, genom att publiceringsdata pekar på stora skillnader
i publiceringspraxis och genomslag mellan olika institutioner. De
institutioner som publicerar i tidskrifter med impact factor är också de
mest citerade. Engelska institutionen har en mycket stor andel publikationer,
vilket inte enbart kan förklaras med databasernas anglosaxiska ”bias”.
(Detta framgår av jämförelse med Lund och Uppsala.) Institutionen för
vetenskapsteori har ett anmärkningsvärt stort antal citeringar och publikationer
med hänsyn till dess storlek.
Tyvärr framgår också att vissa institutioner fått mycket litet genomslag i
internationella tidskrifter. Detta kan dock förmodligen ofta förklaras med
att de har en avvikande publiceringspraxis som inte är lämpad för denna
typ av undersökning.
När Göteborgs humanister jämförs med Lund och Uppsala ser det onekligen
ljust ut för Göteborgs vidkommande. Från att ha legat långt efter på
1980-talet verkar nu Göteborg vara det universitet som har störst internationellt
genomslag inom humaniora. Diagram 1–4 visar tydligare än tabellerna
hur denna utveckling sett ut. Det är också viktigt att notera att det
inte bara är någon enskild institution som står för förändringen, utan att
den är generell för humaniora. Dessutom pekar de olika bibliometriska
måtten entydigt i samma rikting. Sammantaget kan denna undersökning
få visa på värdet av bibliometriska undersökningar även av humaniora.
Emellertid måste frågeställningarna anpassas till de kulturella skillnader
som finns mellan naturvetenskap/medicin och humaniora, samtidigt som
de disciplinära skillnaderna på en institutionell nivå bör hållas i minnet.
Med hjälp av de bibliometriska metoder speciellt utvecklade för humaniora
som nämnts ovan, kommer denna typ av undersökningar att bli ännu