Utv.rderingen av hum forskn

94
Fakulteten och forskningen
även i framtiden. Även gamla och hävdvunna principer för organisation
kan utmanas. Det är ett enkelt, lokalt beslut, som kan fattas av styrelsen,
att ändra på principerna för indelningen av humaniora och samhällsvetenskap,
likaså att ändra på den interna fördelningen av vetenskapsområdets
resurser. Det har inte ingått i gruppens uppdrag att utreda konsekvenserna
av en sådan eventualitet; vi vill bara erinra om att skäl för ökat samarbete
mellan de två fakulteterna ingalunda saknas. Framsynthet på detta
område och en beredskap för förändring bör föreligga. Bedömargruppen
menar också att en tänkbar sammanläggning av vetenskapsområdet till
en fakultet(snämnd) med ett gemensamt anslag vore en utveckling som
inte nödvändigtvis skulle vara till nackdel för humaniora. Fakulteten har
många verksamheter, inte minst i språken, som skulle kunna leva bättre
inom en vidare ekonomisk ram; vi återkommer till detta i kapitel V.
Fakultetens roll har förändrats. Går man längre tillbaks i tiden, till 1950-
och 1960-talen, finner man en fakultet som fattade beslut gemensamt, in
pleno. Från 1964 började fakultetsnämnden att väljas. På den gamla tiden
var forskningsresursen i stort sett knuten till professorn i ämnet (det fanns
nästan alltid bara en), sedermera har fakulteten fått hantera växande anslag
som inte varit personbundna. I vår tid, och som det förefaller än mer i
framtiden, kommer fakultetsnämnden att få lov att se sin roll inte som ett
organ som i första hand fattar beslut om statsanslagen. Fastmer kommer
fakulteten att få lov att ta en roll som ledare i ett strategiskt utvecklingsarbete,
ett arbete som kommer att i växande utsträckning finansieras av
externa källor. Det ställer stora krav på lyhördhet inför forskarnas intressen,
men också en förmåga att urskilja starka sidor och genom rekryteringar
och styrning av resurser åstadkomma bästa tänkbara förutsättningar
för ett fungerande samspel med de externa tillskyndarna. Den humanistiska
fakultetsnämnden har att hantera fakultetens relationer till omgivande
nämnder och organ. Den har också att hantera frågor som gäller anpassningar
till förändringar i omvärlden, liksom krav och önskemål från styrelse
och rektor. Den skall göra prioriteringar och nysatsningar lika väl som
den ibland måste överväga om all verksamhet som en gång inrättats också
skall bestå. Den har av statsmakterna getts en mycket ansvarsfylld roll i
genomförande och uppföljning av forskarutbildningen.
Detta är inga lätta uppgifter. I en kollegial beslutsform, låt oss medge
det, är prioriteringar, åtminstone av mer substantiellt slag, mycket svåra att
åstadkomma. Göteborgsfakulteten har därvidlag en föga avundsvärd uppgift,
med sina omkring 30 forskarutbildningsämnen och 18 institutioner.
Vi tror att det tillhör fakultetens allra viktigaste uppgifter att under de närmaste
åren finna en form för sitt arbete som möjliggör en sådan strategisk
roll. Att överge den kollegiala beslutsmodellen är dock inget vi förordar;