Terapirekommendationer - Västerbottens läns landsting

De som ändå mår illa av starka opioider behöver antiemetika kontinuerligt
under högst några veckor, därefter har illamåendet avklingat.
Det är vanligare med kognitiva biverkningar som förvirring av starka
opioider hos äldre. Det kan då vara bra att prova en annan opioid
eftersom det är tämligen individuellt hur man reagerar på de olika
substanserna och deras metaboliter.
Kognitiv svikt i samband med opioidbehandling vid svår sjukdom kan
orsakas av opioiden eller andra läkemedel. Men det kan också vara en
effekt av hyperkalcemi, hypoxi, anemi, nutritionsproblem eller en allmän
påverkan av t.ex. en cancersjukdom, njur- eller hjärtsvikt. Avbryt
därför inte en opioidbehandling innan orsaken till den kognitiva svikten
är klargjord.
Njurfunktionen blir principiellt sämre med stigande ålder. Det är därför
viktigt att beräkna krea-clearance och relatera detta även till opioidbehandlingen.
Om krea-clearance är 30 eller därunder ska en opioid
med aktiva metaboliter (som morfin) helt undvikas. Allvarlig kognitiv
påverkan kan annars bli effekten. Morfin kan provas i låg dygnsdos
(max 40 mg) om krea-clearence 30-50. Se avsnittet Njurfunktion sid.
176.
Undvik fentanylplåster vid långvarig icke malign smärta, eftersom
dosen ofta tycks behöva höjas upp så ofta som varje vecka för att få
samma smärtlindrande effekt. Detta på grund av snabb nedreglering av
my-receptorerna. Även buprenorfinplåster (Norspan) innebär nackdelar
på grund av långsamt insättande effekt, dålig styrbarhet och risk för
toleransutveckling.
Äldre som behandlas med svaga opioider bör undvika tramadol (ofta
yrsel och förvirring). Tramadol är olämpligt vid demenssjukdom.
Istället kan en låg dos av en stark opioid användas.
Vid kortvarig men svår smärta efter t.ex. ett trauma eller en operation
kan långverkande stark opioid i låg dos användas, t.ex. Depolan 10-20
mg var 12:e timma.
Vid behandling med långverkande starka opioider ska patienten ha
möjlighet att ta en räddningsdos kortverkande opioid med samma substans.
Tumregeln är att denna räddningsdos ska vara 1/6 av dygnsdosen.
Expertgrupp Smärta
Mustapha Habta, Centraloperation, NUS, Umeå
Henrik Ångström, AHS, NUS, Umeå
Barbro Boman, Medicin- och rehabiliteringskliniken, Lycksele lasarett
Jörn Schneede, Läkemedelscentrum, NUS, Umeå
Magdalena Pettersson, Läkemedelscentrum, NUS, Umeå
Terapirekommendationerna finns även på linda och www.vll.se/lakemedelscentrum 139