Terapirekommendationer - Västerbottens läns landsting

Vid nyinsättande av warfarin (Waran) och vid insättande av nya läkemedel
till patient som står på warfarin måste interaktioner beaktas och nyinsatta
läkemedel rapporteras till ordinerande AVK-enhet.
Den tromboemboliska risken får värderas mot blödningsrisken i det individuella
fallet. Hög ålder utgör inte i sig en kontraindikation för warfarinbehandling
men innebär en högre blödningsrisk såväl som ökad risk för
emboli. Likaså får man individuellt värdera falltendens, demenssjukdom
och malignitet.
Förmaksfladder ska behandlas som förmaksflimmer ur tromboembolisk
synpunkt.
Paroxysmalt flimmer bör behandlas som kroniskt förmaksflimmer ur
tromboembolisk synpunkt.
I enstaka utvalda fall där warfarin anses olämpligt kan dabigatran
(Pradaxa) övervägas, se förskrivarinformation på linda/läkemedel.
Kombinationen warfarin och trombocythämmare kan ha fördelar vid
vissa speciella indikationer, t.ex efter genomgången PCI-behandling
och efter inträffad tromboembolisk händelse under pågående warfarinbehandling.
Kombinationsbehandling bör inte initieras inom primärvården.
Frekvensreglering
Frekvensreglerande behandling ges till alla med permanent flimmer och hög
kammarfrekvens och kan övervägas till återkommande paroxysmala eller
persisterande flimmer som i sina skov har hög kammarfrekvens. En
kammarfrekvens på < 90/min i vila och < 110/min vid lätt till moderat ansträngning
är passande för de flesta.
Betablockerare eller kalciumantagonister i monoterapi ger bra frekvensreglering
såväl i vila som vid fysisk aktivitet och kan vid behov kombineras
med digitalis. Kombinationen betablockad/kalciumblockad bör ges med stor
försiktighet. Digitalis ger oftast inte tillräcklig frekvensreglering vid fysisk
ansträngning och bör endast användas ensamt hos äldre relativt immobila
patienter.
Rytmkontroll
Läkemedelsbehandling som syftar till att bibehålla sinusrytm kan vara indicerad
hos patienter med paroxysmalt eller persisterande förmaksflimmer
och besvärlig symtomatologi. Hos äldre patienter med relativ beskedlig
symtomatologi är frekvensreglering att föredra framför rytmkontroll som är
behäftad med flera biverkningar. De läkemedel som kan komma i fråga bör
initieras på sjukhus. Betablockerare kan dock ha en viss effekt som
anfallsprofylax och bör prövas före de egentliga anitiarytmika.
Kalciumantagonister och digitalis har ingen dokumenterad effekt för rytmkontroll.
Terapirekommendationerna finns även på linda och www.vll.se/lakemedelscentrum 53