Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122

1808 års krig Skommars hemman, som
ägdes av Mickel Skommars. Denne var
gift och hade två söner och två döttrar.
En söndag på försommaren 1808 firades
i gården lysningskalas för den ena av
döttrarna. Medan gästerna i kammaren
trakterades med brännvin, inträdde några
kosacker i stugan. Dessa började, då de
hörde röster från kammaren, bulta på dörren.
De innevarande blevo förargade över
att störas av slikt främmande. Husbonden
sade till sonen Mickel, den djärvare och
starkare av de två sönerna: ”Mickel, du är
nog karl att fördriva fridstörarne”. Sonen,
vars mod ytterligare uppeldats av trakteringen,
ryckte upp dörren och stötte knytnäven
med sådan kraft i bröstet på den
närmaste kosacken, att denne störtade till
golvet. De ursinniga kosackerna stormade
nu dörren, men Mickel, som fruktade
för sitt liv, hoppade ut genom fönstret
och sprang till stallet, där han gömde sig
i krubban, dragande hö över sig. Kosackerna,
som inte funno sin fiende i kammaren,
genomletade hela gården, men utan
resultat. De beslöto då att i stället utkräva
hämnd på husbonden. Sonen, som från
sitt gömställe hörde, huru fadern misshandlades,
trädde fram och utlämnade
sig åt kosackerna. Dessa bundo honom
till händer och fötter så hårt, att banden
vållade en olidlig smärta. I detta tillstånd
fördes han till Lappfjärd. Här dömdes han
att springa gatlopp. I sista minuten kom
dock räddningen. En herreman, vid namn
Silfvernagel, bekant med Mickel Skommars
d. ä., utverkade nåd för den yngre
Mickel, som ställdes på fri fot. Hemkommen,
beväpnade sig Mickel med sin bössa
och vandrade på nytt söderut för att sälla
sig till bondehären. Denna hade uppfört
förskansningar på Långmossen mellan
Kalax och Nämpnäs byar. Ställningen
104
här övergavs dock snart och hären tågade
till Pjelax, den sydligaste byn i Närpes.
Mickel följde med. På den s. k. Tågbacken
uppställdes två kanoner. Knappt hade
bönderna fattat posto här, innan de angrepos
av kosackerna. Illa beväpnade som de
voro, höllo de inte länge stånd. Endast två
kanonskott hunno de avlossa, så hade de
fienden in på livet och måste retirera. Reträtten
övergick småningom i vild flykt.
Även Mickel sprang för livet. Många av
hans kamrater föllo under flykten för fiendens
vapen. Trosskuskarna måste, för att
fortare komma fram, utkasta allt ur sina
fordon. Så fortgick flykten. Mickel, som
kände sig hindrad av sin tunga bössa, ville
kasta den i en brunn, men förfelade i brådskan
målet. När han sprang förbi ett hus,
mot vilket gärdsgårdsstörar voro uppresta,
smattrade fiendens kulor mot störarna.
I sällskap med en svensk soldat tog han
av inåt skogen. När de hade sprungit en
stund, satte de sig att vila under en gran.
Länge hade de dock inte suttit, innan de
hade några kosacker över sig. Mickels
kamrat blev genomborrad av en lans.
Själv sprang han ut på en sank myr, där
han lyckades gömma sig och undgå en
säker död. (Närpes)