Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
skola i Berghäll i april intygade president<br />
Tarja Halonen att händelserna 1918 var<br />
ett känsligt ämne i hennes barndomshem.<br />
Av ett reportage i Helsingin Sanomat<br />
(20.4.2008) framgår att dagens skolungdomar<br />
har en betydligt öppnare och fördomsfriare<br />
hållning till händelserna och<br />
att dagens historielärare till och med kan<br />
redovisa för olika tolkningar.<br />
I det nationella försoningsverket spelar<br />
historikerna en central roll. I en rekonstruktion<br />
av händelseförloppet och<br />
inte minst av hela det tragiska efterspel<br />
i form av hämndaktioner som följde har<br />
forskare som Juhani Paasivirta och Heikki<br />
Ylikangas fullgjort en viktig uppgift.<br />
Vid sidan av historikerna har författarna<br />
en central opinionsbildarfunktion när det<br />
gäller att ge en inblick i och väcka förståelse<br />
för komplicerade och emotionellt<br />
laddade samhälleliga skeenden. I allt väsentligt<br />
vilar uppdelningen mellan historiens<br />
och litteraturens funktion i det här<br />
avseendet på Aristoteles dikotomi mellan<br />
historievetenskapen som det universella<br />
och diktkonsten som det partikulära. Ytterligare<br />
kan tillfogas den aristoteliska<br />
uppfattningen om historien som fokuserad<br />
på det skedda medan diktningen är inriktad<br />
på vad som kunde ha inträffat. Med<br />
den uppspaltningen för ögonen är det dags<br />
att med inriktning på diktkonsten frilägga<br />
huvudlinjerna i några finlandssvenska<br />
berättares återgivning av händelserna år<br />
1918. Bland dem som i ett problematiserande<br />
översiktsperspektiv behandlat<br />
frågan om de finlandssvenska författarna<br />
och 1918 märks Johannes Salminen och<br />
Johan Wrede. Salminen främst i en essä<br />
i Levande och död tradition (1963) och<br />
Wrede i olika handbokssammanhang,<br />
senast i det andra bandet av Finlands<br />
svenska litteraturhistoria (2000). Innan<br />
jag övergår till huvudfrågeställningen i<br />
föreliggande artikel kan jag i sammanhanget<br />
inte underlåta att nämna att det på<br />
finskspråkigt håll som bekant finns en författare<br />
som mer än någon annan bidragit<br />
till det nationella försoningsverket efter<br />
inbördeskriget och detta är Väinö Linna.<br />
Betydelsen av hans s.k. torpartrilogi Täällä<br />
Pohjantähden alla (1959–1962) [Här<br />
under Polstjärnan] kan inte överskattas,<br />
men detta är en annan historia.<br />
* * *<br />
Bland de svenskspråkiga diktare som tidigt<br />
influeras av inbördeskriget märks Sigrid<br />
Backman och Runar Schildt. Båda utgav<br />
lagom till julbokskommersen 1919 var<br />
sin bok med motiv ur dåtidens dramatiska<br />
samhällsskeenden, Backman romanen<br />
Ålandsjungfrun och Schildt novellsamlingen<br />
Hemkomsten. Bland berättare som<br />
senare i romanens form återger inbördeskrigets<br />
händelser märks Jarl Hemmer med<br />
En man och hans samvete (1931), Anna<br />
Bondestam med Klyftan (1946) och allra<br />
senast Kjell Westö med Där vi en gång<br />
gått (2006), en bok som fick stor uppmärksamhet<br />
genom att utses till Finlandiaprisvinnare.<br />
Westös roman har ytterligare rönt<br />
en betydande uppmärksamhet genom Kari<br />
Heiskanens dramatisering som fick sin<br />
finskspråkiga urpremiär på Helsingfors<br />
stadsteater i våras.<br />
Inom litteraturforskningen har under<br />
de senaste tio åren producerats ett flertal<br />
historiska översiktsverk. Samtidigt som<br />
litteraturhistorieskrivningen som disciplin<br />
har vitaliserats har också ämnets teori-<br />
och metoddiskussion blommat upp.<br />
Bland principiella synpunkter som väckt<br />
intresse märks frågan om hur man kan relatera<br />
ett litterärt verk till erfarenheten av<br />
117
Change language