Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
populär kryssningstrafik, till början på<br />
Svarta havet och Medelhavet och senare<br />
på Atlanten utmed Västafrikas kust. ”Finlandia”<br />
övertogs av FÅA och kryssade för<br />
Finnlines under det nya namnet ”Finnstar”.<br />
Ett annat omtyckt kryssningsfartyg<br />
var ”Bore Star” som hyrdes in under ett<br />
par vintrar på 1970-talet, men det var<br />
svårt att få lönsamhet i trafiken.<br />
62<br />
Tågfärjor<br />
ingen succé<br />
Redan under 1920-talet hade tågfärjor i<br />
trafik mellan Finland och Sverige diskuterats,<br />
men planerna förverkligades inte<br />
då. Skillnaden i spårvidd mellan de båda<br />
länderna var säkert då en avskräckande<br />
faktor. När tekniken med omaxling av<br />
järnvägsvagnarnas boggier utvecklats<br />
öppnade Statsjärnvägarna i Finland samt<br />
Statens Järnvägar i Sverige på 1960-talet<br />
trafik med tågfärjor mellan Stockholm/<br />
Värtan och Nådendal. Efter några år med<br />
växlande framgång övergavs linjen, och<br />
i stället öppnade Railship trafik med tågfärjor<br />
från först Hangö och senare Åbo<br />
till Travemünde. Inte heller detta företag<br />
blev den succé man väntat, och i inga fall<br />
transporterades vagnar med passagerare.<br />
Sea Wind Line skötte från 1989 trafik<br />
med kombinerade tåg- och bilfärjor från<br />
Åbo till Stockholm/Värtan. En omaxlingsstation<br />
i Åbo hamn skötte bytet av<br />
boggier. Sea Wind Lines färjor innebar ett<br />
populärt lågprisalternativ kanske främst<br />
för finländska familjer på väg med egen<br />
bil till Sverige. Färjorna stoltserade med<br />
Östersjöns mjukaste madrasser, och det<br />
poängterades i reklamen att man endast<br />
serverade husmanskost och varken hade<br />
nattklubb eller diskotek. Under 2003<br />
gjorde bolaget ett försök med tågfärjetra-<br />
fik mellan Helsingfors och Tallinn. Från<br />
2008 har Tallinkägda SeaWind Line inte<br />
längre någon persontrafik.<br />
Helsingfors<br />
får trafik året om<br />
En väsentlig revolution innebar Silja Lines<br />
beslut att bygga nya stora bilfärjor<br />
för trafik året om mellan Helsingfors och<br />
Stockholm. Under ångbåtarnas tid hade<br />
trafiken på Helsingfors vanligen lagts ned<br />
kring trettondagen, för att återupptas först<br />
till påsk eller när isarna gått.<br />
Nu var ångmaskinerna och den ostörda<br />
nattsömnen för länge sedan glömda. Nya<br />
ms Aallotar, som levererades från ett varv<br />
i franska Nantes i februari 1972, fick en<br />
dieselmotor på 16 000 hästkrafter (11 769<br />
kW) som gav en fart av 21 knop. Maskineriet<br />
var rentav starkare än på någon av<br />
Finlands isbrytare då. Ombord fanns plats<br />
för 1 000 passagerare, av vilka 439 hade<br />
bäddplats i 157 hytter. Alla klassgränser<br />
hade slopats, och i stället differentierades<br />
biljettpriserna utgående från hyttkomforten.<br />
För nattpigga passagerare fanns<br />
nattklubb, och ”Aallotar” hade som första<br />
passagerarfartyg i Finland fenstabilisatorer.<br />
Och kanske bäst av allt: avgångstiderna<br />
från både Stockholm och Helsingfors senarelades.<br />
Tidigare hade båtarna på linjen<br />
avgått strax efter lunch, nu blev det avgång<br />
klockan 18, bekvämt efter en normal<br />
arbetsdag. Framme var man vid 9-tiden<br />
på morgonen, lika bekvämt inför en ny<br />
dag antingen på arbete eller som turist.<br />
Nu var isen bruten på allvar. Redan efter<br />
bara några år blev ”Aallotar” för liten.<br />
Hon ersattes av större kryssningsfartyg,<br />
som byttes ut i snabb takt tills dagens<br />
”Silja Symphony” och ”Silja Serenade”