Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122

samma klasskamrat Sven-Erik Klinkmann
och av Sture Kackur från Larsmo.
Diskussionerna fortsatte och bredden i
samtalsämnena kan exemplifieras av att
när Joker doktorerade om de homosexuella
som kyrklig spelbricka doktorerade
Sven-Erik om Elvis Presley, den karnevalistiske
kungen.
Det var också i denna lägenhet han en
dag år 1968 stolt introducerade sin blivande
livskamrat Outi. Efter mammans
frånfälle hade han fått hjälpa Algot med
att hålla hemmet i skick. I tvårummaren
organiserade Joker lördagsstädningen
och fönstertvättningen och lät sin stämma
höras när vi slarvat med badrummet eller
disken. Ordning och reda skulle det vara.
Också under studieåren kunde vi uppleva
hur han slets mellan samhällsintresset
och teologin. I stället för att välja endera
valde han båda: pol.mag. och teol.doktor.
Det var Jokers sätt att välja.
På samma sätt fortsatte hans levnadsbana.
Både yrkesmässigt och privat rörde
han sig mellan det andliga och det samhälleliga
liksom mellan organisationerna
och fotbollen. Överallt fanns han beredd
att gripa in med sin stora verksamhetslust,
med sina sociala färdigheter och med sina
repliker, sina jokerismer.
Samtidigt som han var hjälpsam var han
också rättfram och krävande. Inom IFK
skapade han ”solskensgrabbarna”, gladfotboll
på Kaserntorget i Vasa vid solig
väderlek. När min egen son blev i lämplig
ålder för solskensgrabbarna ringde jag och
frågade honom när han skulle dra igång
solskensgrabbarna igen. Svaret blev: ”Du
är precis som alla andra föräldrar, frågar
när någon skall göra något för deras barn.
Nu skaffar jag spelskjortor, bollar, visselpipor
och sätter in en annons i Vasabladet.
Sen får du själv börja dra.” Så blev det.
Huvudfåran i Jokers yrkesliv blev
journalistiken; från en tid som skrivande
journalist övergick han till radion, först
som radio- och tv-präst, sedan som redaktionschef
för Radio Österbotten och
samhällsredaktör vid Rundradion. Här
fick han utlopp för sitt breda intresse för
livs- och samhällsfrågor, sitt intresse för
det talade ordet med de snabba och överraskande
replikerna och frågorna. Samtidigt
fortsatte han sin akademiska bana
med forskning och som uppskattad föreläsare
i sociologi.
Under Jokers humoristiska yta fanns en
allvarlig person som ständigt och nyfiket
sökte svar på viktiga livs- och samhällsfrågor.
I inledningen till sin avhandling ger
han svar på frågan ”Varför detta arbete?”
Han skriver att i dagens mångkulturella
samhälle drivs mänskan av begäret, behovet
av erkännande. I förlängningen av
detta resonemang var det naturligt att också
de homosexuella krävde erkännande.
För Joker var intet mänskligt främmande
och i pappa Algots anda skulle allt och
alla synliggöras.
Vid sidan av sitt yrkesliv och sin akademiska
bana räckte Jokers intresse och
engagemang också till för uppdrag i organisationer,
församling och inom fotbollen
i VIFK och ABC. I bekantskapskretsen
ställde han upp som präst vid vigslar, dop
och jordfästningar.
Under de intensiva åren med arbete och
familj tunnades kontakterna ut mellan studiekamraterna
från Trädgårdsgatan i Åbo.
I januari 1999 gjorde vi ändå en gemen-
sam nostalgitripp till Åbo och Sven-
Eriks doktorsdisputation. När livets vindar
blåst emot har vi ibland ringt varandra.
Ingen kan fånga Jokers hela verksamhetsfält
och ingen kan göra anspråk på att tala
för hela hans stora vänskaps- och kam-
155