Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122

Erik Ågren
”Ibland känns det som om jag hade svikit
– som om jag skulle godkänt systemet eftersom
jag hoppat av i stället för att stanna
kvar och göra det mänskligt. Men jag
hoppas att jag utanför gjuteriets väggar
kan göra någonting, säger Erik Ågren,
som efter 33 arbetsår och 19 år före pension,
tar slutlikvid från Wärtsiläs gjuteri i
Jakobstad. För att bli fri författare.”
Decemberdagen skymmer på Staffansnäs
i Jakobstad. Erik Ågren har tagit slutlikvid
och berättar att många motiv låg
bakom beslutet. Ett var detta: 200–300
man arbetar i gjuteriet, ett äldre med dålig
luftventilation, mycket rök, damm och
gaser. En man, som arbetat på en angränsande
avdelning och bara ibland funnits
inne i gjuteriet, är pensionerad och lever
väl. Tre är sjukpensionerade. Ingen, som
hela sitt arbetsliv stått i gjuteriet, har frisk
nått pensionsålder.
Året var 1971. Intervjun med Erik
Ågren publicerades i Vasabladet.
Två år senare debuterade han på nystartade
Författarnas Andelslag, där han
själv var stiftande medlem, med romanen
”Sårad”. Så inleddes ett betydande, rikt
författarskap.
Nu är det avslutat. Erik Ågren avled
onsdagen den 12 mars 2008 vid middagstid.
Tröst i saknaden ger vissheten att han
aldrig svek vare sig arbetskamrater eller
andra medvandrare i livet. Det blev
många artiklar, kåserier, hörspel, pjäser,
romaner och dikter – där också arbetet
och kamraterna på fabriken spelar en viktig
roll.
Erik Gunnar Ågren föddes i Ytterjeppo
den 4 augusti 1924, en kärkommen son,
som orkade leva. Bara ett solvarv hade gått
sedan Olga och Rudolf Ågren tvingats bereda
sin förstfödda, Greta Maria, en grav.
I sin sista roman, ”Olga. Historien om
en mor” (2004), skildrar Erik Ågren dramatiskt
den växande familjens vandring
från backstuga till backstuga ned längs
Nykarleby älv till dess färden en dag slutar
i mormors och morfars stuga i Lippjärv,
sannolikt en av de mest besjungna byarna
i den finlandssvenska litteraturen.
Fyra av sex syskon blev författare.
Leo (1928–1984), Inga (1934–1965) och
Gösta (född 1936) hann debutera innan
storebror följde.
Han hade ett annat liv att klara av
först.
Tretton år gammal blev han skogshuggare,
sen kom kriget. I debutboken ”Sårad”,
en mäktig predikan, skildrar han
såren, de som sved i kroppen och värkte
i själen. ”Sårad”, som översatt till finska
kom ut i tvåspråkig nyutgåva 2001, är en
av våra starkaste litterära vidräkningar
med krig, hat och kadaverdisciplin.
167