Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122

Kimo och sålunda kringränna svenskarna.
De sprungo från en lada till en annan.
Adlercreutz lät då rikta kanonerna ditåt,
och när svenskarna sköto bort ladorna, så
svärmade det ryssar bara som bina i en
bikupa. Ryssarna hade sett, att en civilperson
hade utpekat dem för generalen,
och riktade därför sina kanoner åt det håll,
där gubben Reuter stod, varpå han kröp
ned bakom en sten. Den finns ännu kvar
nära monumentet, på andra sidan vägen.
(Oravais)
1041. Striden vid Jutas. Under slaget vid
Jutas stodo svenskarna vid Jutasbacken
och ryssarna vid Gasängsbacken. Där
sköto svenskarna ihjäl mycket ryssar,
som fingo bli där och ruttna och lukta illa.
Därför började finnarna kalla backen för
Haisubacken eller Haisumäki. (Jeppo)
1045. Rysskaptenens värja. Vid Isakas for
ryska hären med färjan över ån från västra
sidan till östra, och då fällde kaptenen
sin värja i vattnet och fick inte upp den.
Men man visste, att morfar kunde dyka,
och kom hit efter pojken, som då var omkring
tretton år gammal. Han följde med
dem, och så tog han en sten i var hand och
släppte sig från färjan i ån och fick tag i
värjan och kom upp med den. Han fick sedan
bra betalt för besväret. (Ytterjeppo)
1048. Uppbränd bro. Då svenskarna
började köra ryssarna tillbaka, brände
ryssarna upp Storbron i staden, Johannedagen
medan folket var i kyrkan. När
svenskarna kommo, fingo de fara över ån
i båtar eller vada över. Så gjorde Döbeln
också och förkylde sig och låg sedan sjuk
i gården nära bron vid Döbelns gränd.
(Nykarleby)
1051. Ryssarna välkomnas. När ryssarna
tågade in i Nykarleby, tog en garvargesäll
emot dem med följande sång:
”Nu ha vi seger vunnit,
och raska gossar träder in,
och Finland hörer ryssen till”.
Ryssarna gjorde ändå ingenting åt honom.
(Nykarleby)
1052. Harmen över återtåget. Döbeln och
Klingspor vart trätande, då Klingspor tågade
undan och lämnade Döbeln att möta
ryssen bara med litet folk. På Nykarleby
prostgård tänkte Döbeln i förargelsen
sticka värjan i Klingspor, men prosten
började bedja för honom. Soldaterna gräto,
då de måste gå undan. (Jeppo)
1095. Klingspor tröstar gumman. På
Blässar var en gammal gumma, som av
sina föräldrar hört berättas om förra rysstiden
och hur illa ryssarna då foro fram.
Hon gick sedan och gruvade sig och menade:
”Hur skall det nu gå med oss, då ryssen
kommer!” Klingspor rastade just då
på gården under sin resa norrut. När han
såg gummans oro, lugnade han henne, sägande:
”Inte blir det nu något, så länge jag
är här”. Ändå for han undan, så flinkt han
kunde och vågade inte ens höra skotten
smälla. (Pedersöre)
1043. Sårad ryss får vård. Inte långt från Jutas ligger Haralds. En ryss kom blödande
in i stugan på Haralds. Värdinnan gav honom vatten att dricka och band en trasa om
benet på honom. Husbonden, som var soldat, hade två och en halv månad förut på
midsommardagen blivit skjuten av ryssarna i staden. (Nykarleby)
109