Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122

666. Stängd och öppnad farled. Under
1788 års krig fyllde ryssarna med stenar
strömmen mellan Kimito och Bjärnå för
att hindra svenska flottan att komma igenom.
Under 1808 års krig behövde ryssarna
farleden igen och fingo då lov att
rulla upp stenarna tillbaka. Sedan seglade
de till Sandö vid Kimito och drabbade
där samman med några svenska båtar.
(Finnby)
670. Striden vid Västankärr. Ryssarna
hade tänkt sig till Åbo, men svenskarna
voro emot dem vid Västankärr. Eljes låg
svenska flottan vid Pargaslandet. Under
striden körde ryssarna krut till Lappdal för
att ha det tillhands, ifall de måste retirera.
Buxhövden satt just och åt på Västankärr,
då svenskarna anföllo, och hade blivit
tillfångatagen, om inte inspektorskan varnat
honom. Ryssherrarna flydde genom
fönstret. Kosackerna redo på ömse sidor
om Buxhövden och viftade med sablarna
för att avhålla kulorna. Svenskarna hade
landstigit i trakten av Tollsnäs och tågat
framåt i två hopar. Den ena kom från
Böle-, den andra från Nordvikssidan söderom
Västankärr. I Böle togo de hästar
för att hinna fortare fram. En torpare hade
de till lots. Men denna trupp kom så sent
fram, att ryssarna redan hunnit upp från
fartygen. Ryssarna fällde bajonett för att
avskära svenskarna återtåget, men dessa
slogo sig igenom och endast några stupade.
(Kimito)
På Sagu Sandö var en rotegubbe – Ekholm
vill jag minnas, att han hette – som
hade varit med i sista finska kriget. Han
brukade ofta tala om, hur det gick till i
kriget. Då det gått illa för svenskarna,
sade han: ”Det var jämmerligt ynkligt”.
Då ryssarna fått stryk, sade han: ”Det var
jämmerligt roligt”. En gång hade ryssarna
ställt till bal på Kimitosidan, och svenskarna
fingo veta av det och samlade sig
och tänkte taga hela ryska sällskapet till
fånga, ”men så var en satans käring och
skvallrade om det, och ryssarna ut genom
fönster och dörrar och undan i sina båtar.
Hade vi fått tag i den käringen, så hade
vi ränt bajonetten i henne”, sade gubben.
”På en åker hade vi batteri, och så sågo
vi, hur ryssarna kommo smygande längs
diket. Då ställde vi kanonen och sköto
längs efter, och ryssarna kommo opp som
tärvesstubbar ur diket, och det var jämmerligt
roligt”. (Finnby)
673 Av ryssar räddade barn. En Rosenberg
från Strandas torp vid Västankärr var
tre år gammal, då ryssen kom. Hans far
var ute i krig som soldat och modern var
ute på arbete. En dag, då han med sina
två syskon igen var ensam i stugan, kom
det ryssar in. De togo bröd från spettet
och förde det i skogen, och barnen togo
de med och förde till samma ställe. Sedan
detta var gjort, började de skjuta från
sjön, men de ville rädda folket, som var i
stugan. (Kimito)
685. Strider i Hitis skärgård. Två linjeskepp,
Fäderneslandet och Svalan, lågo
vid Jungfrusund. Ett av krigsskeppen vid
Storlandet bar namnet Gustav Adolf. Erik
Larsson, lotsålderman på Lövön, var lots
på Karlskronaflottan under 1808 års krig,
såsom han varit redan 1788. Mellan Lövön
och Fåfängskär i Hitis lågo Styrbjörn
och Hjelmar, två stora svenska linjeskepp,
som ryssarna togo vid Sveaborgs kapitulation.
Chefen på Karlskrona flotta beslöt
att återtaga dem. Larsson, som var lots
på chefskeppet, hörde amiralen yttra, att
det vore bäst att först angripa de ryska
kanonsluparna, som lågo vid Brändöska-
91