Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
”Efter en kort andaktsstund tvingade von<br />
Lingen de båda gubbarna med sig ut på<br />
havet mot Signilskär. Efter mycket ösande<br />
nådde de fram strax efter midnatt. Där<br />
tätade de båten igen och fortsatte över<br />
Ålands hav mot Grisslehamn. Mitt på havet<br />
råkade de ut för en tjocka så tät att de<br />
inte såg varandra i båten. Båten läckte<br />
som ett såll och de turades om att ösa och<br />
ro.”<br />
Nu började båten på nytt ta in så mycket<br />
vatten att det var risk för att den skulle<br />
sjunka. Ingen ombord visste hur långt<br />
man hade kvar till land, när den svenska<br />
kusten vid Grisslehamn plötsligt dök upp<br />
framför dem, ett dygn efter avfärden från<br />
Eckerö. von Lingen kastade sig på en häst<br />
och red till Stockholm för att rapportera.<br />
Hela hans färd från Åbo över Gustavs och<br />
Åland till Stockholm, cirka 400 kilometer,<br />
hade tagit 67 timmar, vilket innebar en<br />
hastighet i snitt på 15 kilometer i timmen.<br />
Trots alla missöden och strapatser var det<br />
imponerande snabbt, och bidrog till att<br />
von Lingen adlades i Sverige.<br />
När ångbåtarna sedan i början av 1800talet<br />
gjorde sin entré på arenan kunde<br />
samtidigt något så när pålitliga turlistor<br />
publiceras.<br />
42<br />
Fisksumparna blir<br />
passagerarbåtar<br />
Men mellan postrotarnas tid och ångbåtarnas<br />
epok fanns trafiken med sumpar<br />
och jakter, små seglande och ibland<br />
snabba fartyg. Sumparna var i första hand<br />
avsedda för transport av levande fisk, men<br />
utvecklades ibland till passagerarfartyg.<br />
Jakterna seglade primärt med passagerare,<br />
och det hände även att deras vagnar<br />
togs med sedan hjulen först avlägsnats.<br />
Svante Dahlström har i skriften Promenaden,<br />
Åbo 1954, skrivit om förbindelserna<br />
med Åbo till lands och sjöss under 1700-<br />
och 1800-talen:<br />
”Men själva sumpkonstruktionen visade<br />
sig användbar i andra spår, i större uppgifter,<br />
och en ärones tid förbehölls passagerarsumpen.<br />
När sumpen ʼTärnanʼ<br />
destinerades till Stockholm, när den hemkommit<br />
från Reval eller expedierades till<br />
St Petersburg eller när passagerarsumpen<br />
ʼCursorʼ gick i trafik på Reval, hörde<br />
levande fisk ej längre till lasten ombord.<br />
Särskilda ʼfisksumparʼoch ʼlastdragaresumparʼ<br />
omnämnes. Sumpar byggdes ej<br />
längre blott på klink utan även på kravell.<br />
De var hel- eller halvdäckade. Som<br />
virke användes allt fortfarande furu, men<br />
också ek kunde brukas. Anordningar för<br />
passagerarbefordran kunde vidtagas från<br />
början av bygget av själva fartyget.”<br />
Från 1806 finns anteckningar bevarade<br />
ur den dagbok studenten Knut Strokirk<br />
förde, när han med sällskap betingade sig<br />
en sump, som skulle föra dem från Åbo<br />
direkt till Stockholm.<br />
”Dessa slags farkoster hava icke över 10<br />
år varit brukliga. De äro ungefärligen av<br />
samma storlek som ett litet fartyg och gå<br />
med bakändan, som är spetsig, alldeles<br />
under vattnet. De segla mycket säkert<br />
och äro inrättade blott för passagerare,<br />
vanligen med 2 eller 3 hyggliga rum och<br />
med alla de bekvämligheter, man under<br />
en sjöresa kan fordra.”<br />
I slutet av augusti 1806 gav sig sällskapet<br />
iväg från Åbo, och efter en envis motvind<br />
blev man först liggande vid Åland. Men<br />
sedan gick det undan:
Change language