Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122

livit rott i land, befalldes roddarne att
vänta med sina båtar i vassen för att, om
så behövdes, återföra manskapet ombord.
Roddaren från Nagu stoppade då sin pipa
och rökte. En svensk soldat, som satt i
båten bredvid, begärde att få draga en rök
ur hans pipa. Roddaren gav honom den.
Strax efter, medan soldaten ännu rökte,
smällde första skottet i land. Soldaten utropade
då: ”Se så, han är här nu den fan!”
och skulle räcka pipan tillbaka mellan båtarna
till dess ägare samt lutade sig därför
över båtkanten; men i detsamma hördes
nya skott från land och en kanonkula kom
strykande mellan båtarna samt skar soldaten
tvärs av, så att övre delen av kroppen
föll i vattnet och nedre delen blev i båten.
Båtarna beordrades sedan att draga sig
bak en udde, så länge striden varade. Sedan
de transporterat svenskarna tillbaka
till flottan, fingo de resa hem. (Nagu)
663. Grundstött kanonslup. Ryssarna
voro med någon kanonslup vid Pettu och
skulle komma i land där, men så stötte de
på en sten nedanför Herrsveden. Och stenen
kallas för Ryss-stenen än i denna dag.
Då för tiden bodde på Herrsveden bara en
åbo, som hette Matts Risenklo. (Finnby)
664. Gömd galeas. Under kriget förde sixalaborna
en galeas upp i Styrsundsviken
och stucko trän i sjöbottnen åt sjösidan, så
att det såg ut som skog. Trossarna voro fast
i hackbrädet, och när vågorna skvalpade,
rycktes det loss, och så hittade man två
packor svart klädningstyg, smugglargods,
som man hade haft med sig från Sverige,
då man var ditseglande med kräk. Andra
igen sänkte sina galeaser eller riggade av
dem. (Finnby)
90
665. Flyktingarna från Pettu. Min farmors
far var med drängen hela vintern i skogen
och byggde en jordkula på en plats, som
kallas Undibak. Han gick om morgonen
och kom hem om kvällen. Dit körde de
alla värdesaker på vintern, och kvinnor
och barn gömde sig där. Min farmor var
då åtta år gammal, och det enda hon räddade
var en liten droppflaska. Krigsfolket
kom tågande längs isen från Åbosidan
och gick till Hangö. De kommo upp till
gården och fingo mat och gjorde inte illa.
Från andra gården på Pettu hade de alla
värdesaker i Klockarängsladan. Det synes
ännu i övre stocken ovanför dörren hur
den är avrundad, så att kofferten med sitt
höga, kullriga lock skulle rymmas in genom
öppningen. Flickorna på Pettugård
gömde under kriget sina styck-och-mösssor
i en stor brunn mellan de skilda varv
av is, som hade uppstått, allt efter som
vattnet sjunkit. En bössa gömde min farfarsfar
i jorden och tog upp den efteråt.
(Finnby)