Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Guldet blev till sand…<br />
Sägner om Sveaborgs kapitulation 3.5.1808<br />
433. ”Gammel Svan” var med på Sveaborg<br />
när fästningen togs in. Under sommarn<br />
sköt man i sank fyra ryska krigsfartyg<br />
från fästningen. När ryssarna lågo där och<br />
simmade, laddade svenskarna två kanoner<br />
med druvhagel och surrade långsmed<br />
vattnet, så att det inte blev vidare kvar<br />
av ryssen än mössorna och hattarna. Svan<br />
menade, att nog ryste det i kroppen först<br />
om morgnarna, när man skulle slåss och<br />
skjuta varandra på det viset, för de voro ju<br />
folk de också, som man skulle skjuta ihjäl,<br />
men nog blev man sen ändå van med det.<br />
Om vintrarna högg man upp breda vakar<br />
kring fästningen och lade lite halm på.<br />
När ryssarna sen kommo på halmen, foro<br />
de i sjön och blevo där. Det skulle därför<br />
varit rakt omöjligt att taga Sveaborg,<br />
om Cronstedt bara hade låtit taga emot.<br />
Två veckor i slutet av januari var det så<br />
månljust, att de från fästningen inte voro<br />
karlar att hålla de där vakarna klara. När<br />
soldaterna skulle ut och arbeta, såg ryssen<br />
det och sköt på dem längs isen. Ryssarna<br />
hade gjort åt sig stora långa stegar,<br />
och om natten kommo de och reste<br />
stegarna upp mot murarna och försökte<br />
komma in, men där blev brått den natten.<br />
Vartefter ryssarna kommo upp med<br />
stegarna var det att skjuta och hugga och<br />
ränna med bajonetten. Om morgonen när<br />
det blev lite dager började svenskarna<br />
skjuta med kanoner lite längre bort, så<br />
att nog var det säkert en aln med ryssar<br />
92<br />
nedanför vallarna. ”Inte visste jag, hur<br />
de kunde vara så enfaldiga och tro, att<br />
de skulle kunna taga in fästningen med<br />
stegarna. Vad skulle vi där göra då, om vi<br />
skulle släppa in ryssarna i fästningen så<br />
lätt”, menade Svan.<br />
Soldaterna hade knappt med mat på<br />
våren. En gång kom en gjuse flygande<br />
med en gädda i klorna och fällde den vid<br />
fästningen. Så bjöd svenska kommendanten<br />
ryska generalen på middag. Då denne<br />
undrade, hur de hade färsk fisk, sade kommendanten:<br />
”Färsk fisk ha vi alla dagar.”<br />
Där var fullt upp med kulor och krut på<br />
fästningen och därtill stora kanoner. På<br />
en kanon stod: ”Tio mil är min vanliga<br />
gång och fjorton är min sång”, och på en<br />
annan: ”Om man matar mig väl, skall den<br />
elfte milen gå mä”. Inte hade ryssen fått<br />
fästningen, men när herrarna inte läto<br />
taga emot. Soldaterna fingo inte skjuta<br />
alls, och så var det överallt. Dagen innan<br />
Sveaborg skulle lämnas, hade Cronstedt<br />
kallat alla ihop och läst upp ett plakat,<br />
att alla andra dagen middagstiden skulle<br />
vara klara att lämna fästningen. Soldaterna<br />
voro så förbannat arga, sade Svan.<br />
Alla som inte ville följa med till Sverige,<br />
skulle lämna gevären från sig, men dem<br />
hade många soldater slagit sönder. ”Jag<br />
tänkte inte”, sade Svan, ”slå mitt gevär<br />
sönder, utan taga det med mig, men när<br />
befallningen var så sträng, så gjorde jag<br />
som de andra och lämnade låsen och pi-
Change language