Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122

sina sår. En gång, då Björkström var ute
att skrinna, mötte han fyratio arrestanter,
som skulle rymma. Björkström hade sin
sälbössa med och hotade att skjuta varenda
en, som skulle rymma, och drev sålunda
hela truppen framför sig tillbaka till
fästningen. (Esbo)
550. Gubbarna rusta sig. På 1860-talet
levde en gammal gubbe, Hannes Lampenius
från Lampetas i Pajpis. Han berättade,
att han i sin ungdom med andra karlar
varit till kyrkobyn för att mota ryssen. De
hade liar på störar, yxor och andra sådana
vapen. De samlade sig på Tegelbacken,
där nu nya kyrkan står, men när de sågo
ryssarna komma från Borgåsidan vid Nybron
i så lång rad, att det var ingen ände
på dem, sade deras anförare, skallfogden
eller länsman: ”Passen inte pojkar gå och
bränna er, det lönar sig inte, utan stigen
åt sidan och låten dem gå!” De gjorde så.
(Sibbo)
596. Ryssen hånar svenskarna. Ryssen
hade batterier på Porkala udde, och svensken
låg utanför. En officer vände stjärten
åt svensken och klappade sig på aktern,
men i detsamma small det till från svenskarnas
kanoner, och när ryssen kastade sig
omkull, knep en kula foten av honom.
(Kyrkslätt)
598. Stövlarna med benen. Kalle Forsmans
far, som bodde i Smedsbyn, var rest
till Helsingfors och rastade vid Jolkby i
Kyrkslätt. Ryssarna voro i Jolkbybacken
och hade hängt svenskarna där i galgarna.
En av svenskarna hade goda stövlar på
sig, och en ryss högg benen av honom,
när han i brådskan inte fick stövlarna av
honom. Det var dessutom kallt, så att de
kanske hade frusit fast vid fötterna. Benen
och stövlarna stoppade han i en säck och
sålde dem åt Kalle Forsmans far. När denne
sedan kom hem och öppnade säcken
och skulle märka stövlarna på sig, var där
ett par ben i redan förut. (Karis)
599. Kvinnorna, som beredde sig till döden.
I Vichtis svepte sig två kvinnor alla
aftnar färdigt och lade sig på ett bord för
att vara färdigt svepta, i fall ryssen om
natten kom och slog ihjäl dem. (Ingå)
604. Övergivet barn. När ryssen fastlagstiden
kom i landet, sprang folket av rädsla
till skogen. Så hände sig på Manks, att de
sprungo ut och lämnade barnet att skrika
i vaggan, men ryssarna pysslade om det
och gjorde inte illa. (Sjundeå)
605. Barnsängskvinnan. Min [Sigurdsvärdinnans]
farmor, som var från Böle i
Sjundeå, låg just i barnsäng, när ryssen
kom. De andra voro bortflyttade med
sina effekter till en skog nära Kyrkslätt rå
i Falkmossen. Men ryssarna gjorde inte
ändå något illa. De togo bara bröd åt sig
från taket. (Degerby)
606. Huggålsfolket. Folket från Huggåls
två hemman (i Sjundeå) for undan upp till
skogen. Där gjorde de för sina kreatur inhägnader
samt åt sig själva kojor av ris. Så
en dag kommo två ryska soldater gående
551. Kvinnornas stridssätt. Då ryssen kom i landet, tog kvinnfolket i vår by kokhett
vatten och kastade över honom. (Sibbo)
83