Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122

som en port till kontinenten.
Fram till andra världskriget skedde inga
större förändringar i Sverigetrafiken. Däremot
fick smör- och passagerarlinjen via
Köpenhamn till Hull successivt nybyggt
tonnage, samtidigt som FÅA satsade tydligt
på att marknadsföra Finland som turistmål
för utlänningar. Finland var ”Off
the beaten track”, och speciellt för tyskar
gjordes reklam för kanotturer i Finland eller
besök vid Imatra fors.
Nu kom också andra aktörer utom de
finländska och svenska rederierna in i bilden.
I trafiken på Reval samarbetade FÅA
med det estniska rederiet G. Sergo & Ko.
(ss ”Aegna”), och från tyska Ostpreussen
kom helt nya linjer. Det var ”Seedienst
Ostpreussen”, bildat av tre stora tyska
rederier, som öppnade trafik från Pillau
(dagens Baltijsk) intill Königsberg
(Kaliningrad) över Zoppot (Sopot i Polen)
till Helsingfors.
Från Königsberg fanns anslutning med
båt till Memel, dagens Klaipeda i Litauen.
Här rörde det sig samtidigt om en trafikrevolution:
stora och snabba ms Tannenberg,
byggd 1935, kunde utöver cirka
2 000 passagerare också ta 100 personbilar
ombord. Det är emellertid oklart om
bildäcket någonsin utnyttjades i trafiken
på Helsingfors.
Sommartid fanns en möjlighet att från
Helsingfors ta ss ”Wasa” till Arensburg
(dagens Kuressaare) på Ösel (Saaremaa)
eller de fina sandstränderna i Pernau (Pärnu).
Därifrån fortsatte ångaren till Riga.
Det här var en idyllisk trafik med fartyg av
samma typ som under 1900-talets början
förbundit alla Finlands kuststäder. För att
kunna se hur en liten passagerarbåt såg
ut under 1920-talet får man resa ända till
Göteborg. Där ligger välrestaurerade ss
”Marieholm” som restaurangfartyg. Detta
flytande museum representerar samtidigt
Svenska Amerika Linjens flotta av små
ångare, som knöt samma olika Östersjöhamnar,
bland dem Helsingfors, med bolagets
Atlantbåtar i Göteborg.
Under 1920-talet började också utländska
kryssningsfartyg sommartid besöka
Helsingfors, där de ofta blev liggande på
redden utanför Sveaborg, eftersom Helsingfors
då ännu inte hunnit bygga de kajer,
som i dag gör det möjligt att ta emot
verkligt stora kryssningsfartyg.
Farväl till
Stettin och Hull
Under andra världskriget indrogs de flesta
passagerarturerna på Finland medan linjerna
Åbo-Stockholm och Helsingfors–
Reval vissa tider hade begränsad trafik.
Passagerarfartygen låg upplagda eller
användes för sjuk- och barntransporter.
”Arcturus” bombskadades i Åbo och
anfölls en gång på Skärgårdshavet med
flygtorped, som dock missade. ”Nordstjernan”
rekvirerades efter fredsslutet
för den allierade kontrollkommissionens
behov i Helsingfors. Inga finländska passagerarfartyg
sänktes under kriget, däremot
bl.a. svenska ss ”Hansa” och estniska
ss ”Kassari”.
När kriget på kontinenten sommaren
1945 var över saknades förutsättningar for
fortsatt trafik på Stettin (i dag Szczecin),
som varit den bekväma vägen till Berlin
för tusentals finländare. På samma sätt
försvann Reval och Hull från turlistorna.
105 finländska fartyg måste överlämnas
som krigsskadestånd till Sovjetunionen,
representerande cirka 14 miljoner gulddollar.
Bland dem fanns många skärgårds-
och lastbåtar, men också Bores passagerarångare
”Bore II” från 1938 och FÅA:s
57