Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122

En vy från Skärgårdshavet såsom vi gärna vill se den. (Foto: Erik Bonsdorff).
utgörs faunan och floran av en blandning
av arter av marint och limniskt ursprung,
och längs våra kuster lever många arter
vid sina absoluta fysiologiska toleransgränser.
Detta faktum innebär att ekosystemet
å ena sidan är förhållandevis
förutsägbart (den tänkbara artstrukturen i
en specifik miljö är lätt att förutsäga, och
omvänt säger oss en beskrivning av vilken
miljö som helst mycket om vilka arter
som sannolikt dominerar), och å andra
sidan extremt känsligt. Då varje art fyller
en, och ofta t.o.m. flera ekologiska roller,
finns en risk att en lokal, regional eller
storskalig utrotning inte bara påverkar
den omedelbara närmiljön, utan faktiskt
hela födoväven och hela ekosystemet.
8
I artrika miljöer delar ofta flera arter
likartade funktioner, och förlust av en art
får knappast konsekvenser för hela ekosystemet.
I Östersjön är därför begreppet
”nyckelart” särskilt centralt, och få är de
arter vilkas ekologiska roller är okända;
Östersjön ger oss just därför en unik möjlighet
att analysera, tolka och förstå hur
arternas inbördes relationer fungerar och
påverkar den ekologiska balansen. Ett
utmärkt och bekant exempel på detta är
torsken, som genom kraftigt överfiske i
Östersjön minskat i betydelse, med stora
följder för hela den pelagiala födoväven,
och med klara kopplingar till de årliga
algblomningar man numera registrerar i
havet.