Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
De ursprungliga planerna var att ”Furst<br />
Menschikoff” endast skulle gå rutten<br />
Stockholm–Åbo medan ”Storfursten”<br />
skulle sköta långlinjen till S:t Petersburg.<br />
Redan från 1838 sattes emellertid båda<br />
fartygen in i trafiken till S:t Petersburg.<br />
Där gick de troget fram till 1855, när<br />
Krimkriget för ett par år störde trafiken<br />
på våra vatten.<br />
52<br />
Katastrofbrand ombord<br />
gav skillingtryck<br />
När väl de brittiska och franska flottorna<br />
dragit sig tillbaka från Östersjön återgick<br />
livet till det normala, nu med den skillnaden<br />
att propellern blev vanlig och hjulhusen<br />
försvann. En tid levde hjulångarna<br />
ännu kvar, och en katastrof i augusti 1874<br />
drabbade just en av de sista hjulångarna.<br />
Hjulångaren ”Österbotten” hade byggts<br />
strax efter Krimkriget, 1857, för Österbottniska<br />
Ångfartygs-Bolaget, stiftat av<br />
greve Berg. Hemorten var Björneborg,<br />
och hon var byggd för trafik mellan de<br />
nordfinska kuststäderna och S:t Petersburg.<br />
På en resa 20.8.1974 utanför Räfsö<br />
tände sjömannen Joel Söderlund en cigarrett<br />
på fördäck och kastade den brinnande<br />
tändstickan i en bal med drev. På ett ögonblick<br />
flammade en förhärjande eldsvåda<br />
upp. Katastrofen var ett faktum, och gav<br />
senare upphov till ett av de relativt få skillingtryck<br />
som tillägnats olyckor med finländska<br />
fartyg.<br />
”En unger sjöman såg man tända<br />
på däcket sig en papyross<br />
samt kasta elden, den välkända,<br />
just på en packe drev av tross.<br />
Här spred sig genast ödets fackla<br />
i ljusan låga mycket klart<br />
Den arme mannen därför vackla<br />
och ville hämna eldens fart.”<br />
Hjulångaren ankrade, men försök att<br />
släcka elden misslyckades. Det blev<br />
omöjligt att ta sig från för till akter, och<br />
passagerare som höll på att äta middag i<br />
salongen blev instängda. Aderton personer<br />
omkom i branden, och fartyget blev<br />
ett utbränt vrak, som emellertid reparerades<br />
och insattes på nytt i trafik, nu under<br />
namnet Kumo.<br />
Andra sådana skillingtryck har tillägnats<br />
kollisionen mellan ”Ajax” och ”Runeberg”<br />
på Kronbergsfjärden i Helsingfors<br />
i augusti 1892 och ss ”Westkustens”<br />
undergång utanför Vasa i oktober 1913.<br />
Propellern i förening med så småningom<br />
allt starkare ångmaskiner gjorde att ångbåtarna<br />
blev både bekvämare och mer pålitliga<br />
som kommunikationsmedel. Men<br />
till en början begränsades trafiken till den<br />
isfria tiden av året. Finländska fartyg fick<br />
konkurrens av brittiska och danska ångare,<br />
som kastade begärliga blickar på bl.a.<br />
smörexporten från Finland. Smöret skeppades<br />
till Hull, och gick vidare därifrån<br />
till smörmarknaden i Manchester, där finländskt<br />
smör var en uppskattad produkt.<br />
Men också den tilltagande emigrationen<br />
från både Finland och andra delar av hela<br />
det ryska riket bäddade för ökande trafik.<br />
Ett bolag som grundades med både<br />
smör och emigranttrafiken för ögonen var<br />
Finska Ångfartygs Aktiebolaget (FÅA) i<br />
Helsingfors, grundat 1884 och senare<br />
Finlands största rederi.<br />
Ångare för fulla segel<br />
I boken ”I kamp med Östersjöns isar”<br />
(Schildts, 1947) skriver Henrik Ramsay,<br />
FÅA:s vd under många år, bl.a.: