Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122

historiska förändringar. Frågan kan – som
jag uppfattar saken – ytterligare knytas till
det resonemang kring begreppet ”temporal
nodes” (tidsknutpunkter) som en huvudsakligen
amerikansk programgrupp
bakom projektet A History of Nordic Literary
Cultures har skisserat upp. I analogi
med den begreppsdiskussion som återges
i en projektpresentation på nätet (http://
icla/byu.edu/scandinavian) kan året 1918
i Finlands historia inordnas bland sådana
”particularly poignant and powerfully
evocative events” som åstadkommer genomgripande
förändringar i den sociala
och kulturella diskursen.
I anknytning till redan publicerade
översiktsverk inom ramen för samma
storprojekt vill jag åberopa Marcel Cornis-Pope
och John Neubauer som i inledningen
till det första bandet av History
of the Literary Cultures of East-Central
Europe tar till uttrycket ”Literary Nodes
of Political Time”, vilket specificeras som
”Nodes of time are points (or ʼcrossroadsʼ)
at which various narrative strands
come together without forming the heart
or essence of an organic unit” (s 34). En
sådan mera specifik användning av begreppet
ʼtemporal nodeʼ ämnar jag fokusera
på i nedanstående reflexioner kring
fem finlandssvenska författares litterära
gestaltning av de traumatiska händelserna
år 1918. Till de frågor jag speciellt
försöker punktbelysa märks den tidigare
nämnda relationen mellan skönlitterärt
berättande och historieskrivning. Vidare
frågan om balansgången mellan de rivaliserande
lägren och hur de rivaliserande
ideologierna gestaltas vid omstöpningen
till litteratur. Även frågan om i vilken utsträckning
eventuella försoningssträvanden
låter sig avläsas i beskrivningen av de
fiktiva karaktärerna kommer i någon mån
118
att uppmärksammas. Som en underliggande
gemensam nämnare beskrivs kontrasteringen
av natur kontra samhälle.
Schildts ”Hemkomsten” som
familjedrama
Titelnovellen i Runar Schildts Hemkomsten
tillhör i konstnärligt avseende hans
förnämsta. Den tredelade kompositionen,
det avvägda tidsperspektivet och det begränsade
persongalleriet åstadkommer en
stramhet värdig en ödesmättad tragedi.
Novellen handlar om en rödgardist Albin
som natten mot den 1 augusti 1919
knackar på fönstret till sitt barndomshem
i en östnyländsk by. Denne Albin är den
enda som gick över till den röda sidan och
familjen lever i tron att han är död. Nu ber
han att modern – Prinsas Mari – skall hålla
honom gömd medan han överväger om
han skall ange sig för länsman och ta sitt
straff eller om han skall försöka framhärda
i en till synes hopplös tillvaro på flykt.
Grogrunden för berättelsen står att finna
i de upprörda stämningar som präglade tiden
efter inbördeskriget. Hela tre av de
fyra novellerna i Schildts bok har 1918
som tema och Gunnar Castrén beskriver
i sin levnadsteckning över författaren det
dåvarande tidsklimatet i följande ord:
Hela Finland levde ännu under trycket
av det som då skett, tankarna fylldes därav,
känslorna drogos till de döda och de
sörjande, framtiden tycktes hotande återspegla
det närmast förgångna. (s 245)
I ett sådant tidsläge blir Runar Schildt ett
finstämt instrument för sorgesången över
den olycka som drabbat Finland. Det vilar
en biblisk storslagenhet över Schildts berättelse,
accentuerad genom en och annan
explicit biblisk formulering. Och denna
grundton kommer också till uttryck i att