Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122

som drog uppmärksamheten till honom.
Hans register var brett och imponerande
i sin mångsidighet: Jazz, schlager, teatermusik,
film, skivproduktion, arrangemang,
komposition, spelningar m.m.
Sitt egentliga livsverk gjorde ”Nacke”
Johansson i inspelningsstudion, i början
av 60-talet under Jaakko Salos översyn
som arrangör och producent för Scandia
Records, senare som en av Fazers flitigast
anlitade krafter vidare under hela 70-talet.
Antalet skivarrangemang torde överstiga
tusen. Otaliga är även de sångerskor och
sångare, både från teatervärlden och från
populärmusikens område som med hjälp
av Nackes säkra hand och finstämda öra
lotsats fram till ett framförande som tålde
fästas på skiva.
Nacke Johansson skydde icke heller ansvar
på den administrativa sidan. Han var
medlem i Elvis ry:s styrelse åren 1965–73
och kallades till hedersmedlem 2004.
Han mottog Malmstén stiftelsens stora
pris 1999 (i foton).
Johanssons kanske mest kända komposition
var ”Muistathan” som han komponerade
till Eurovisionen 1972. Stycket
framfördes av duon Kim Floor och Päivi
Paunu. Vid sidan av skivinspelningarna
gav arbetet på Svenska Teatern och YLE:
s svenskspråkiga program Nacke händerna
fulla. Inspelningar föddes, bland
annat jazzvalsen ”Jazzification” som i
tiden ofta spelades i radion. På Svenskan
ledde Nacke musiken i succéerna ”À la
Taube” och ”Stadin kundi”. Han komponerade
även musiken till Matti Kassilas
film ”Aatamin puvussa ... ja vähän Eevankin”
år 1971.
Vid sin sjukpensionering 1987 avslutade
Nacke nästan helt och hållet sitt
kompositions- och arrangörsarbete, men
uppträdde sporadiskt som pianist med
sina musikervänner. Dessa och vi, Nacke
Johanssons tusentals supportrar, kommer
att i våra hjärtan bevara ett ljust minne av
denna gentleman vid pianot.
HENRIK OTTO DONNER
145