Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Christoffer H Ericsson<br />
Kostern Southern Cross<br />
I 1930-talets fredliga och behagliga<br />
värld var jag en tonårig skolpojke utan<br />
föräldrar, som logerade hos en farbror i<br />
en villa på Brändö i Helsingfors. Jag var<br />
intresserad av båtar med segel, och önskade<br />
mig en egen båt – vilket jag hade<br />
råd till med ärvda pengar. Vingbåten – den<br />
svenska ”stjärnbåten”, en tvåmans pojkbåt,<br />
hade varit den rätta, men jag drömde<br />
om en långfärdsbåt, ett litet skepp.<br />
Bakgrunden var utgångssituationen<br />
med en mor med sjöskräck som förbjöd<br />
alla slags båtar, och speciellt båtar med<br />
segel. Hon var nu död och borta och min<br />
förmyndare uppfattade en båt såsom uppfostrande<br />
och karaktärsdanande element.<br />
Jag instruerades att söka upp en äldre<br />
båt till vettigt pris i Helsingfors, vilket<br />
jag omedelbart gjorde. Jag snokade på<br />
båtvarven, som jag kände, och fann inte<br />
mycket. Det rätta hade varit att beställa<br />
en vingbåt, men det gick inte så.<br />
På Blekholmen, Nyländska Jaktklubbens<br />
(NJK) klubbhamn, påträffade jag på<br />
varvsområdet liggande otäckt och under<br />
bar himmel en kosterbåt med klyvarbom<br />
och stort träroder på aktern. Båten föreföll<br />
64<br />
Min första egna riktiga båt<br />
övergiven och oskött, och gav intryck av<br />
allmän vanvård; det luktade unket under<br />
däck, och speciellt under durkarna som jag<br />
lärt mig att lyfta på. Där såg det inte bra ut.<br />
Riggen låg på annan plats och kunde inte<br />
synas; seglen fanns i förvar hoprullade,<br />
inte i säckar som brukligt. Det var tydligt<br />
att båten inte intresserade ägaren, och att<br />
priset var måttligt. Det var mycket med<br />
inventarier och utrustning; t.ex. ankarkättingen<br />
var svårt förrostad.<br />
Mångårig kund hos varvet<br />
Min förmyndare nappade på uppslaget<br />
och köpte båten av den tyske apotekaren<br />
René Bauer. Båten levererades sjösatt och<br />
påriggad några veckor senare med bogser<br />
till Silversundet, mellan Brändö och<br />
Blåbärslandet. Jag blev nu mångårig kund<br />
hos Wickmans på varvet, där jag tidigare<br />
sprungit såsom sonen Rainers kamrat<br />
från Brändöskolan. En boj behövdes på<br />
eget vatten på Brändösidan, och varvet<br />
åtog sig att tillverka en dåtida boj av en<br />
trätunna med smide, kätting och sten.<br />
Bojen blev båtens hemstation under fyra