Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122

Första upplagan av Piae cantiones
upptar 74 sånger på latin.
på 1600-talet uppvisar ”modernare” drag
än universitetsstaden Åbo.
I städer utan ett hov var den ledande
musikern en stadsmusikant, som hade
privilegium på all betald musikutövning.
Han anställdes av magistraten och kyrkan,
och var skyldig att hålla sig med ett
nödigt antal gesäller. Han hade också lärgossar,
vilka som fullärda fick gesällbrev.
Gesällerna begav sig efter lärotiden ut på
vandring och kunde få ett privilegium på
någon annan ort. Vanliga var spelmanssläkterna,
där sonen övertog faderns revir.
Mest differentierad var organisationen i
områdets största stad Lybeck, där man
28
t.o.m. höll sig med en ämbetsman, Spielgreve,
som övervakade att borgarna vid
sina bröllop och andra fester inte anlitade
bönhasar, fuskare utan privilegium. Musikanterna
trakterade allt efter behovet olika
stråkinstrument men även blåsinstrument
såsom flöjter, skalmejor och dulcianer.
Även ljudstarka instrument som sinkor
och basuner förekom, däremot inte trumpeter,
ett instrument som var förbehållet
adelns musik. I regel behärskade stadsmusikanterna
också klaverinstrument. I
kyrkorna hade man stadsorganister, som
ofta anställdes av kyrkan och magistraten
gemensamt. Deras betydelse växte mot
1600-talets slut, i takt med orgelbygg-