Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122

Ångdrivna isbrytare från 1900-talets början, från vänster isbrytaren ”Tarmo” och kollegan
”Jääkarhu”. Den förstnämnda är i dag museifartyg i Kotka, medan Jääkarhu försvann som
krigsskadestånd i Sovjetunionen.
”Emigranterna, som tidigare sökt sig
fram över Sverige, färdades nu (från
Hangö) till Hull samt tvärs över England
till Liverpool, där de engelska bolagens
atlantångare bidade. Resorna skedde under
förhållanden, främmande för vår tids
uppfattning om utrymme och bekvämlighet.
Kojplatserna var anordnade i tre lag
över varandra, trängseln i de stora sovrummen
gjorde sig förnimbar inte minst
vid sjögång, och båtarna var små för de
hundratals emigranter, som medföljde.
Men mödorna och vinterresans besvärligheter
avskräckte inte de många vilkas
håg stod till Amerika. Färden över Hangö
och Hull föredrogs allt mer framför andra
vägar.
54
ʼUraniaʼ och ʼAstraeaʼ motsvarade de
högsta krav, som man 1890 kunde ställa
på en linjeångare, men mångt och mycket
tedde sig dock helt annorlunda än vad
man i våra dagar är van vid. Hytterna
i I klass var förlagda runt matsalongen,
där kaptenen vid måltiderna patriarkaliskt
presiderade för hela det honom anförtrodda
sällskapet på ett par och tjugo
personer. Rökrummet var anspråkslöst
tilltaget. Verandakaféer, barer och promenaddäck
hade ingen drömt om. Livet
ombord förflöt enkelt och familjärt inom
ett inskränkt utrymme.
Min första resa över Östersjön gjorde
jag 1897 med ʼUraniaʼ. Jag minns hur
vinscharna svingade in smördrittel efter