Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
kriget. Finländsk kultur kunde inpassas<br />
endast under rubriken Ryssland varför<br />
flera artister drog sig ur, bland dem vår<br />
operaprimadonna Aino Ackté. Sibelius,<br />
på hemresa från USA, fick till sin besvikelse<br />
se sin medverkan inhiberad.<br />
En Östersjöresenär vid 1900-talets början<br />
var Georg Schnéevoigt, ibland kallad<br />
”den flygande finländaren”. Han började<br />
sin bana som cellist i Helsingfors, men<br />
dirigerade snart en sommarorkester på<br />
en badort utanför Riga, och uppförde då<br />
en ambitiös, symfonisk repertoar för en<br />
kräsen publik. Efter engagemang i bl.a.<br />
München och Kiev var han åter verksam<br />
i Riga, både vid operan och vid stadens<br />
symfoniorkester. I samband med det s.k.<br />
orkestergrälet i Helsingfors var han ledare<br />
för Helsingfors symfoniorkester 1912–14<br />
och därpå, tillsammans med Robert Kajanus,<br />
ett par år dirigent för Helsingfors nygrundade<br />
stadsorkester. I Sverige minns<br />
man honom som den förste chefdirigenten<br />
för Konsertföreningens i Stockholm<br />
symfoniorkester 1915–1924 (nu: Kungliga<br />
filharmoniska orkestern), i Oslo var<br />
han en av de tre dirigenter som från 1919<br />
byggde upp Filharmonisk Selskaps Orkester.<br />
Efter engagemang i Düsseldorf,<br />
Los Angeles och Sydney återvände han<br />
till Östersjöområdet, och ledde 1930–<br />
1947 symfoniorkestern i Malmö och vissa<br />
år även Helsingfors stadsorkester. Han utnämndes<br />
1947 till överkapellmästare för<br />
Radioorkestern i Helsingfors, men dog<br />
innan han hann tillträda tjänsten.<br />
Första världskriget förändrade Östersjöområdets<br />
politiska karta så, att några nya<br />
länder kom till: förutom det självständiga<br />
Finland de baltiska republikerna Estland,<br />
Lettland, Litauen. Dessutom fick Polen en<br />
34<br />
Östersjökust genom den s.k. polska korridoren.<br />
Avgörande förändringar i musiklivet<br />
följde emellertid inte, man byggde<br />
vidare på den redan lagda grunden. Leningrad<br />
(f.d. S:t Petersburg, Petrograd) kom<br />
nu i hög grad att avstängas från internationella<br />
kontakter, men utvecklingen gick<br />
ändå vidare. Konservatoriet behöll sin<br />
höga standard, och direktorn Glazunovs<br />
främsta elev, Dimitrij Sjostakovitj, var<br />
under ett par decennier en av de absolut<br />
ledande komponisterna i området. Både<br />
Leningrads filharmoniska orkester och<br />
operaföreställningarna på Kirov-teatern<br />
(f.d. Mariinskij) hörde alltjämt till eliten.<br />
Andra världskriget medförde stora omstruktureringar<br />
dels genom tillkomsten<br />
av den s.k. järnridån, som för en lång tid<br />
omöjliggjorde praktiskt taget allt kulturutbyte<br />
mellan Öst och Väst, och dels<br />
genom de befolkningsförflyttningar som<br />
ägde rum. Tyskarna i Ost- och Västpreussen<br />
samt Pommern fördrevs och ersattes<br />
med ryssar och polacker. Ett betydande<br />
musikcentrum försvann, nämligen ostpreussiska<br />
Königsberg, som blev den sovjetiska<br />
marinbasen Kaliningrad. Kulturlivet<br />
öster om järnridån styrdes nu enligt de<br />
normer som gällde inom sovjetsystemet.<br />
Den estniske komponisten Edvard Tubin<br />
flydde 1944 till Sverige, hans kollega<br />
Arvo Pärt, som 1962 vunnit första pris vid<br />
en tävling i Moskva för unga kompositörer,<br />
emigrerade 1980 till Berlin.<br />
Väster om järnridån framstod Norden<br />
som allt viktigare. Nära kontakt eftersträvades<br />
på många områden. Flera samarbetsformer<br />
uppstod, bland dem Samrådet<br />
för nordisk amatörmusik (SAMNAM)<br />
och Nordisk Musikpedagogisk Union<br />
(NMPU). Nordiska rådets musikpris har<br />
utdelats från 1965, bland de finländska
Change language