Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122

Gustav ”Joker” Strömsholm
Efter ett seminarium om kommunfrågor i
Karleby sätter vi oss i bilen och styr kosan
mot Vasa. Sätter på radion för att få
de senaste österbottniska nyheterna. Jag
skruvar upp volymen när jag hör Jokers
namn nämnas.
Via Jokers egen radiokanal når mig
dödsbudet. Några dagar tidigare hade vi
talats vid inför den operation som förestod.
På sitt utförliga sätt beskrev han vad
som väntade och sin vana trogen strödde
han in en och annan jokerism i samtalet.
Också visste han vad som förväntades av
honom: en lustig replik, som skulle fånga
det komiska i en allvarlig situation. Som
de flesta vet hade Joker under flera år
kämpat med hälsoproblem. Men som han
vid ett tillfälle sade: ”Jag vill inte att min
sjukdom skall bli min identitet”.
Alla har vi vår bild av den mångfasetterade
personligheten Joker. Själv lärde jag
känna honom under gymnasietiden i Vasa
svenska lyceum på det omtumlande 1960talet.
Joker levde ut sin personlighet i
klassen med sin verbala akrobatik spetsad
med humor, ironi, målande beskrivningar
och träffsäkra uttryck – avslutat med ett
finurligt skratt eller en försmädlig min.
På den tiden skulle allt debatteras och
ifrågasättas. ”Kyttä” Lindholms timmar i
religion erbjöd Joker en arena där dagsaktuella
ämnen kunde ventileras. Och
Joker var i sitt esse. Men när han besvarade
rektor Krooks frågor i historia med
långa utläggningar i stället för med exakt
kunskap kunde hans svar få definitionen
”ballongkunskaper”.
När det gällde kunde han jobba och
fokusera. Han överraskade lärarna – och
sannolikt sig själv – med ett gott student-
154
(YLEs bildarkiv)
betyg och några årtionden senare med
högsta akademiska examen, doktorsgraden.
Gårdskarlssonen från Haldins vind
– Algots pojk.
I pappa Algot hade Joker sin förebild:
en människa som verkade över ett brett
fält, slagfärdig och obekymrad av konvenanser;
gästfri, hjälpsam och med ett stort
hjärta för människor som inte alla gånger
rymdes i livets huvudfåra.
Det var inte bara i skolan Joker diskuterade.
I hemmet diskuterades allt mellan
himmel och jord. När jag en gång övernattade
i det Strömsholmska hemmet tyckte
Joker det var oförskämt av mig att falla i
sömn och börja snarka när han var mitt
inne i en intensiv utläggning om livets
väsentligheter.
Men under två studieår i slutet av 1960talet
kunde de alltomfamnande samtalen
upptas i en tvåa på Trädgårdsgatan i Åbo.
Då hade vi fått förstärkning av vår gemen-