Svenska folkskolans vänner SFV-kalendern Årgång 122

922. Reträtten. Petter Pistol var med i slaget
i Oravais, som varade i fjorton timmar.
Sandels anförde den truppdel, vartill
Pistol hörde. En dag efter slaget voro
svenskarna och samlade ihop de sårade.
Innan de märkte något, voro de närapå
omringade av ryssarna. I den öppning,
som ännu fanns, retirerade svenskarna.
Pistol ensam sköt mot ryssarna, och de
andra buro de sårade. Pistol skadades vid
detta tillfälle i ena kindbenet av en kula,
som även tog bort örsnibben. (Petalax)
935. Svenskarnas segervisshet. På Karls
hemman uppehöllo sig svenska officerare
under hela den tid slaget stod och försäkrade
bönderna, att svenskarna nog skulle
segra. (Oravais)
Klockan fem på eftermiddagen kom
Herlin till en av Bertils gårdarna, alldeles
svart i ansiktet av krutrök, och tog på sig
108
en vit ny skjorta. Folket hade inte bärgat
undan sin boskap, i tro att svenskarna
skulle segra. Man frågade nu Herlin om
svenskarna skulle vinna. ”Ja”, svarade
Herlin. Folket trodde honom och lät sina
nio kor och två kalvar stå fastklavade i
båsen. Om aftonen slaktade ryssarna allesamman
utan att betala en styver för
dem. Herlin återvände inte till slagfältet
och följde inte ens med hären, när den
drog norrut, utan stannade på sitt boställe
i Munsala. (Oravais)
936. Baron Strombergs räddning. Ett
stycke från Oravais kyrka åt sjön till ligger
Bötoberg. Här skulle baron Stromberg
leda försvaret mot ryssarna, som mot
kvällen trängde på allt mer och mer. Då
han vart trött, satte han sig på en stubbe
att vila. I detsamma såg han en soldat
Ekman, sergeant i kungens livkompani,
och frågade honom: ”Har du att ge mig
en tuggbuss?” ”Jo”, svarade Ekman, ”om
kapten kommer hit.” Stromberg steg upp
och hade knappt lämnat sin sittplats, förrän
en kanonkula kom och slet sönder
stubben. ”Aj se den tusan, hur han splitas
med min stol!” tyckte Stromberg (Oravais)
939. Adlercreutz och Johan Reuter. Under
slaget stod Adlercreutz där varest nu
minnesstenen är. En Johan Reuter från
Kimo bruk gjorde honom uppmärksam på
att ryssarna tänkte gå över Öland uppåt
938. Sergeant Sölfverarm satt på morgonen på en sten nära Karls och åt på en limpa
och en bit fläsk. ”Så började alarmtrumman gå klockan fyra på morgonen, och fast
limpan var så god, så måste jag kasta den ner vid stenen och fläskbiten med. Men den
var så god, att jag kom tillbaka, när striden var slut, och då var det så gott att få, och
det smakade så bra”, sade gubben, när han berättade om händelsen. (Oravais)