Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

Detta bemötande och det tråkiga nordtyska landskapet
gjorde att vi tog långa dagsetapper ner mot Moseldalen och
Rhendalen. Vägen gick där i dalar med vidsträckta vinfält på
sluttningarna och fantasieggande slott på bergstopparna.
Den ljumma vinden förde med sig underbara dofter från
vingårdarna. Resan ner från Basel mot Grenoble var inte lika
underbar. Det hade regnat kraftigt. De smala asfaltvägarna
nerför Alperna var såphala. Det går ju inte att motorbromsa
på en tvåtaktare. Jag lyckades dock hålla balansen i de branta
backarna. Det var med lättnad och darriga armar, som jag
kunde konstatera, att vi kommit ner oskadda.
Efter att ha avnjutit åsynen av vildhästarna och de stora
flamingoflockarna i Camarque, tog vi oss in i Spanien. Där
åkte vi ut mot havet på Costa Brava och stannade några dagar
i en liten idyllisk fiskeby, som hette La Escala. På kvällen
fick vi se hur fiskebåtarna vinschades upp på stranden och
dagens fångst togs om hand. På lördagen dansade man på
bytorget till sardanasmusik med märkliga klanger av moriskt
ursprung. Där låg kilometerlånga härliga sandstränder. Vi var
oftast de enda människor, som badade där. Men vi var hela
tiden bevakade av General Francos beväpnade sedlighetsmilis.
Den sagolikt goda paellan på den lilla restaurangen är en
av många anledningar till att vi ser tillbaka på tiden i fiskebyn
med nostalgi. Men vi får aldrig uppleva detta igen. Idyllen är
ett minne blott. På fiskebyns plats ligger nu tätt med höghushotell
och souvenirbutiker.
Väl inne i Barcelona stötte vi på en ung svensk, som uppmärksammat
vår svenska nummerskylt. Vi kom att bo några
dagar hos hans faster, som ägde ett gammalt hus. Fastern
var något så märkligt som en protestantisk missionär, som
sänts ut av sin kyrka i Örebro för att omvända de stackars
katolikerna till protestantismen. Vi fick följa med henne upp
110