Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

före detta fanjunkare då föll i gråt. ”Det här är första gången
som någon på denna skola tilltalar mig som en medmänniska
och inte som ett tjänstehjon”, snyftade han. Jag hade sedan
stor glädje och nytta av min goda relation med vaktmästaren.
Jag fick alltid snabb hjälp med apparater och stenciler och jag
hade fått en trevlig kompis att prata bort lediga stunder med.
76
Om det berodde på min kritik av rektorns fru eller på min
dureform vet jag inte. Men det blev i alla fall jag som beordrades
av rektorn att med kort varsel ta hand om undervisningen
i distribution under två timmar i veckan i sju parallellklasser.
En undervisning, som ingen annan lärare ville åta sig. Jag
följde ett råd av min lärare i marknadsföring på Handelshögskolan
och beordrade eleverna att skaffa en nyutkommen
lärobok som kurslitteratur. Snart insåg jag att den läroboken
var helt oanvändbar. Den hade intresseväckande rubriker
men var fylld av spretiga, abstrakta resonemang, som just
inte förde någon vart. Jag stod inför uppgiften att undervisa
sju klasser i ett ämne, som jag inte behärskade och utan att
ha någon lärobok som stöd. Paniken var nära. Jag slet hårt
under helger och sena kvällar med att läsa in mig i ämnet och
göra kompendier till eleverna.
Senare fick jag ytterligare en kommendering, som nog av
rektor sågs som ett välförtjänt straff. På skolan hade man
tidigare bara haft teoretiska gymnasielinjer. Nu skulle alla
gymnasieskolor också omfatta yrkesinriktade linjer. Handelsinstitutet
fick nu ta hand om den tvååriga Dk-linjen (
Distributions- och Kontorslinjen). Eleverna på denna linje
ansågs mindre studiemotiverade och studiebegåvade än eleverna
på de teoretiska linjerna. Många lärare ville därför inte
ha med dem att göra. Jag fick höra hur lärare i andra ämnen